Stark - kan man ångra sig?

Ursäkta mig, men finns det ångerrätt på årsord??? Hade jag förstått vad som lurade i vassen hade jag för 17 gubbar valt något helt annat ord. Typ så!

Tack och hej!

STARK = SVAG?

2015 började med något alldeles förfärligt, men tack och lov för änglavakt! Det här året verkar inte ha någon pardon...  Jag har liksom kastats in i mitt årsord STARK och inser att stark bl a handlar om att ha styrkan att sätta ihop sig själv när delarna svajar. Att vara stark handlar definitivt om att också vara svag.

Idag på min morgonpromenad möttes jag av detta ögonblick! Tänk vad trösterikt det vardagsnära miraklen kan vara!

Mitt årsord 2015

Jag gillar hur vi kan inspirera varandra! Monnah har inspirerat mig att tänka lite annorlunda så fr o m 2012 har jag använt årsord istället för nyårslöften. De första två åren hade jag lite svårt att begränsa mig till endast ett ord utan det blev två, men för 2014 gick jag all in och valde ett ord.

2012  - Extremt kul och lyfta
2013 - Zlatanera och jag kan
2014 - Välja

För 2015 har jag valt ordet STARK som motivator och inspiration att fortsätta utvecklas och ta steg framåt.

Stark kan t ex innebära att vara hållbar, viljestark, stadig, hållfast, själsstark, med stor förmåga, stabil.

Jag fortsätter att ha mitt fokus kring att vara hälsosam till kropp, själ och ande. Jag tror nämligen att allt det hänger ihop och att det är nyckeln för att jag ska kunna fortsätta att må bra över tid. 

Jag vill fortsätta bygga upp en styrka som gör mig hållbar över tid. Jag vill vara stark i att vara hon som är jag. Att inte tvivla på att jag är bra nog, eller duger som jag är. Jag vill vara stadig - att inte vackla i min strävan efter att vara hälsosam i kroppen, själen och anden. Jag vill vara stark nog att hitta en nivå på att vara hälsosam som jag mår bra av och klarar av att hålla. Jag vill vara stark nog att inte släppa taget. Jag vill vara stark i att utmana mig själv och prova sådant jag egentligen inte törs! Jag vill också vara stark nog att inse när jag behöver hjälp inom olika områden. 

Jag väljer också att sätta upp mer konkreta mål kring olika delar. För att nämna några områden som inte är för personliga så tänker jag jobba för att:

• Att ta 100 kg i marklyft, bara för att det var så mkt jag vägde när jag valde att börja förändra mitt liv för några år sedan.
• Att fortsätta bygga upp mig så att jag kan springa utan att ha ont, så att jag återigen kan jaga min bästa träningskompis C.
• Att genomföra tjejvättern och ha kul!
• Att bli av med de där kilona jag la på mig igen när jag blev skadad, bara för att jag trivs bättre utan dem.

Nu tänker jag njuta av mina sista dagar med mitt VÄLJAÅR och sedan välkomnar jag mitt STARKÅR! Ensam är väldigt, väldigt sällan stark, utan vi behöver varandra! Men för att göra en förändring behöver man börja med sig själv!

Vilket ord väljer du?

Typ årsbokslut!

2014 börjar snart lida mot sitt slut! Vad ska jag säga om 2014? Inte mitt bästa år, men visst har det funnits ljusglimtar!

• Jag har firat löpningens dag och sprungit i stan för att sedan avsluta med en härlig frukost på stan med min bästa träningsväninna C.
• Jag har haft en löparsightseeingdate med min älskling i stan. Vilken mysig date det var!
• Jag har fått uppleva hur det känns när min mamma inte längre kom ihåg att jag är hennes dotter...
• Jag ville ta min löpning till högre höjder och beslutade mig för att anmäla mig och börja på en löparkurs. Det var verkligen jätte roligt och jag fick prova många nya saker som jag inte gjort tidigare t ex olika typer av intervaller, springa tvåhundringar osv.
• Hälsenan... Tusan vad den har bråkat med mig! Jag försökte bita ihop och ignorera smärtan. Så himla dumt!!!
• Jag bestämde mig för att börja träna på gym tillsammans med dottern. Där hittade jag bästa PT:n Linda och sjukgymnast Louise som jobbat stenhårt med mig! Jag har letat inre magmuskler, tränat rehabövningar  som en tokig. Jag har gråtit mig igenom veckor där jag haft så ont att jag haft svårt att gå.  Mitt i detta jobbiga har jag använt mig flitigt av mitt årsord VÄLJA - jag har valt att göra som Linda och Louise säger. Jag har valt att träget nöta mina övningar och tänk i december fick jag mycket försiktigt börja springa igen! Fatta lyckan!
• Jag har gjort en del mindre bra val också... Typ att släppa en del på viktspärrarna! Att inte kunna promenera på så många månader och att ha ont hela tiden tog på mitt psyke och jag ramlade tillbaka i mina tröstande beteenden och självklart visar sig det på vågen och klädstorleken. Så himla dumt det med!
• Jag har valt att tänka i nya banor och när jag inte kunde springa och gå så var jag tvungen att hitta något jag kan göra! Jag hittade cykeln! Som en räddare i nöden kom den där Scottcykeln in i mitt liv och med den även cykelbyxorna. Visst kändes det lite kinky att cykla troslös, men jag vande mig väldans snabbt.
• Jag blev cykelpendlare till jobbet och under en av mina första turer till jobbet över Västerbron lyckades jag bli utskälld av en sur gubbe som jag försökte peppa uppför backen. Det var inte populärt!
• Jag har cyklat längst Göta Kanal med min kompis S - 6 mil blev den magiska dagen!
• Jag har cyklat 9 mil tillsammans med min väninnor C och U! Tänk vad man kan fast man inte tror att man kan...  Lite avdomnade i de nedre regionerna blev jag men vad 17... Det var det värt!
• Jag åkte upp till Mora och cyklade Vasa Trampet för att hedra min syster som gick bort i en hjärntumör för 6 år sedan. Jag cyklade i läppstift bara för henne och jag hade förmånen att få tala i Mora kyrka som en del i en ceremoni som Team Magnus ordnade. Det var stort och mäktigt!
• Jag åkte med min älskling på en intensiv tripp till Piteå i somras och träffade släkten och besökte alla platser som är så viktiga för min mamma! 
• Jag åkte till London med sonen och älsklingen! Vilken alldeles underbar resa det var!
• Jag har lyckats åka med soppåsen på bussen och kastat matlådan i soptunnan!
• Jag fick lyssna på det färdiga resultatet av CD-skivan LIVSLJUS där jag har förmånen att sjunga 2 spår. 
• Jag sjöng på en julkonsert - Gläns över sjö och strand ackompanjerad av världens bästa L. Det var 30 år sedan vi gjorde den sist och det var galet läskigt, men o så kul efteråt...!
• Jag har jobbat en massa och jag har på riktigt världens bästa och roligaste jobb även om det allt som oftast är utmanande som 17!
• Dottern har flyttat hemifrån och det är en ny upplevelse både för henne och för oss! Stort!
• Jag har haft godisuppehåll i 4 månader, men nu gallskriker skumtomtarna på mig!

Under hela 2014 har jag sällskapat med mitt årsord VÄLJA! Jag har verkligen gillat det ordet! Jag har valt om, valt bort, valt till och en hel massa annat. Att jag valt att ha tålamod och kämpa med 9 månaders rehab är tusan värt ett bragdguld i sig! Jag är så galet tacksam över mitt pannben! 

Just nu håller jag på att grunna på det ord som ska få hänga med mig år 2015... Året när jag blir 53...

Till dess ska jag njuta av julen, vara lite ledig och försöka vara härvarande!

Självklart äger jag och är superkär i mig själv!

Till min lugglöse idolvän...

Jag brukar säga att jag är kär i mig själv och det är jag, men så har jag inte alltid känt.  För ganska precis 4 år sedan bestämde mig för att börja ta hand om mig bättre. Jag började då en spännande resa som har inneburit att jag jobbat både på min in- och utsida eftersom de hänger ihop och det är och har varit ett himla jobb om jag ska vara helt ärlig.

Strävan efter att nå målen blev viktigt och jag har inte tidigare upplevt mig själv så målfokuserad utan mer lutat åt det latare hållet. Helt plötsligt upptäckte jag vid en rätt skapligt mogen ålder att jag gillar att nå mål och den känslan är oerhört härlig.

Hur har målet sett ut? Jo, det har handlat om att leva ett hälsosamt liv på alla plan både till kropp,själ och ande. Har jag lyckats? På totalen får jag nog säga att jag har lyckats riktigt bra. Men visst dippar jag också och stundtals har jag tvivlat på min förmåga till uthållighet.

Jag har för min egen del kommit fram till att resan mot målet är lika viktig, om inte viktigare än målet i sig. Det är under resan jag lär mig och utvecklas.

Det här med resan tycker jag att Karin Boye beskriver så underbart bra i sin fantastiska dikt "I rörelse". Här kommer ett kort utdrag:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening med vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Jag har för min egen del kommit fram till att jag kan vara kär i mig själv trots mina många tillkortakommanden för jag är ju precis lika härlig ändå. Resan och det jag lär mig om mig själv skulle jag inte vilja vara utan och jag har också insett att det måste få ta tid. Ibland förlorar jag fokus, men nu har jag så mycket lättare att komma på banan igen än jag hade tidigare. Då gav jag nästan upp efter första bästa motgång. Nu har jag utvecklat en större portion uthållighet och en förmåga att veta när jag behöver pepphjälp.

Till min fina lugglösa vän - vägen är mödan värd med tillkortakommanden och hela baletten!

Det är inte du som ska skämmas!

Det är inte ditt fel att du blev kränkt och misshandlad både fysiskt och verbalt! Det kan aldrig vara ditt fel!

Det kan aldrig vara ditt fel att du inte ville ge upp med att tro att det skulle bli bra tillslut. När du slutligen nådde botten hämtade du allt mod som fanns att uppbringa och då fanns det bara en väg att gå och den tog du. Vägen som leder bort.

Tiden läker alla sår säger man, jag tror snarare att man lär sig leva med ärren efter såren. Själen blir ärrad! Hon som är du blev ärrad för livet. Han ville få dig att tro att ingen ville ha dig. Låt inte honom definiera vem du är! Han har ingen talan! Du bestämmer vem du är! Du och ingen annan! 

I min värld är du den modigaste, starkaste, varmaste, vackraste människa jag vet! Du är min älskade dotter! Du är värd precis allt! Låt aldrig någon någonsin igen försöka förminska den du är! Ha ditt huvud högt! Du ska aldrig skämmas!

Sakta men säkert kommer hon som är du en dag resa dig som fågeln Fenix och flyga med dina egna vingar! Under tiden får du låna mina! Jag bär dig så länge du behöver tills du är flygfärdig!

Jag älskar dig!

Ps: jag har fått lov att skriva detta.

Medelåldern - min egen kärleksförklaring!

I en facebookstatus här om dagen berättar en snygg, härlig 37 årig tjej att hon hittat ett grått hår och med skräck undrade om hon redan kommit i medelåldern.  Är medelåldern så skrämmande? Vad är det i så fall som gör den skrämmande?

Är det rädslan av att en dag vakna och helt plötsligt upptäcka en antydan till mustasch, eller skäggväxt på hakan? Osexig absolut, men om man trimmar hakskägget kanske man kan bli medlem i ZZ-top...

Handlar det om rädslan över det faktum att gravitationen i den åldern verkligen håller ett antal kroppsdelar i ett järnhårt grepp? Vi talar självklart mage, bröst och ögonlock.

Kan det vara rädslan att helt plötsligt inte ha armar som är långa nog för att kunna se det som står i den där tidningen eller boken?  Eller att behöva förstora texten i telefonen för att kunna läsa sms:en.

Det kan också vara en rädsla för att bli en sådan som helst av allt vill åka tunnelbana naken mitt i vintern för att överhuvudtaget få lite svalka...

Jag är en medelålderskvinna och jag älskar varje minut! Jag vet vem jag är och jag känner mig trygg med att vara jag. Jag behöver inte kämpa så förtvivlat för att försöka passa in för jag vet att jag duger för att jag är jag! Jag behöver inte heller söka andras gillande för att känna mig trygg. Gissa på en skala hur befriande det känns.

Med medelåldern kommer så småningom övergångsåldern! Den åldern är magisk! Man går från någonting vant till något annat som är nytt och annorlunda och det är galet spännande! Förutom att kroppen förändras utanpå så förändras man inuti, om man vågar!

När en medelålderskvinna bejakar livet och ger sig ut på äventyr, ja då heter det att hon är en klimakteriekärring, eller har en ålderskris! De som säger så har absolut ingen aning!

Den medelåldern jag lever i gör att jag verkligen njuter av livet! Jag känner en lust att prova nya saker, att utmana mig själv och det känns galet befriande och härligt!

Jag har mer gråa hår än jag kan räkna, men jag känner mig skitsnygg, glad och nyfiken på livet och min bästa tid är absolut nu!

Så till alla er som tror att medelåldern är slutet på livet - lugn, bara lugn! Medelåldern äger!