Om att vara min mammas dotter...

Igår hade jag en rätt omvälvande eftermiddag. Dels gick jag mellan en man som slog till en kvinna i ett shoppingcentrum jag råkade befinna mig i. Jag agerade på ren impuls och allt gick bra. Därefter åkte jag för att besöka min demenssjuka mamma. När jag kom till henne så kom hon inte ihåg att jag var hennes dotter. Det är första gången det har hänt och jag vet att det blir så med den sjukdomen, men när det väl hände så kände jag en sådan enorm sorg...  Tänk att jag inte kommer ihåg att du är min dotter, sa hon... Vad konstigt. Är du säker på att du är min dotter?

När jag kom hem var jag lite uppfylld av eftermiddagens händelser och skrev en status på Facebook som fick en hel massa likes och kommentarer och det flesta av kommentarerna handlade om detta med att våga visa civilkurage...

Min mamma kanske inte kommer ihåg vem jag är, men jag är hennes dotter och genom mig lever hennes avtryck vidare. Min mamma har lärt mig civilkurage och det är jag tacksam för.

Jag tänker på när hon berättade att hon 1940 åkte ner från byn i Norrland, där hon bodde, för att arbeta hos en läkarfamilj i Stockholm. Hon var då 18 år. Mannen i familjen tyckte min mamma var söt och en kväll när frun var borta kom han in till mammas sovrum och drog ner byxorna så att hela klockspelet stod i all sin prakt. Han tyckte att min mamma skulle vara lite snäll mot honom. Min mamma sa snällt men vänligt att det tänkte hon inte och packade sin väska och åkte hem till Norrland.

Jag tänker också på den gången när hela familjen flyttat till Stockholm i slutet av 50-talet och hon hade fått ett arbete i en parfymaffär i Gamla stan. Hon arbetade där tillsammans med en yngre kvinna. En dag berättade den yngre kvinnan att hon blivit med barn och på den tiden var det fortfarande en skandal att bli gravid utan att vara gift. Den unga kvinnan fick sparken direkt av chefen för parfymaffären. Min mamma blev fullkomligen rosenrasande över detta och gick in till chefen och sa att ska det vara på detta viset så slutar hon också, vilket hon gjorde och där stod chefen och gapade!

Det är möjligt att min mamma inte kommer ihåg att jag är hennes dotter alla dagar, men jag vet att jag är det. Hon har lärt mig att stå upp för mina värderingar och det jag tror är rätt. Det arvet bär jag med mig. Jag är min mamma dotter och det är jag stolt över!

En dag värd att fira...

Idag är det löpningens dag! Klart som korvspad att den dagen ska firas nu när jag äntligen efter en massa slit och svett ändå dristar mig till att kalla mig en löpare. Jag tänker att jag vill passa på att fira allt jag kan, så ofta jag kan! Livet blir liksom lite roligare.

Sagt och gjort så träffades jag och min fina träningsväninna C på söder i den arla morgontimmen. Där startade vi vårt firande av löpningens dag. Sedan bar löpningen ner över Maria Kyrka, vi sa hej till Evert Taube´s grav,  fortsatte ner mot slussen, vidare till Gamla stan och runt en del av Kungsholmen.
Efter löpandet passade vi på att avsluta vårt firande med att äta en underbar frukost på ett jätte trevligt ställe - två systrar och en kock! Gissa om den frukosten satt där den skulle!!!

Summa sumarum av firandet av löpningens dag:
1) Löpningstjejträffas är toppen kul. Man springer, snackar om ditt och datt och samtidigt passar på att  i detta fallet också njuta av världens vackraste stad.  En lördagmorgon som denna var detta en svårlagen kombo!
2) Känslan att kunna springa och njuta är magisk! Jag som hela tiden brottas med att jag tror att jag inte kan springa. Idag kändes det som att jag hade kunnat springa hur länge som helst! Föresten har jag aldrig upplevt hur fridfullt Gamla stan kan vara när det är totalt tomt på folk.
3) Träningsglädje!!!
4) Det här vill jag göra igen!

Vilken toppenstart på denna lördag och stort grattis till löpningens dag och alla löpare som kämpar och inte ger upp!

 Gamla stan.... Tyst, inte en kotte ute förutom två medelålders joggande damer...!

Passade på att lämna in en motion till Riksdagen!

 Min fina träningskompis C poserar glatt framför en av mina favoritvyer i Stockholm!

Badsugen blev jag inte!

 Frukosten.... helt magiskt underbar! Satt precis där den skulle!

Har ni vägarna förbi - gå in här och njut!

Mitt årsord att välja - januari månad

1) Att välja att ta mig an ett av mina hjärnspöken!

En lördagskväll på toppen av Lovehill! Denna underbara utsikt var belöningen efter att fullkomligt ha ägt i backintervallerna uppför den backen som tidigare var mitt totala hatobjekt och hjärnspöke. Den känslan jag upplevde då var helt fantastik och jag fylldes av en sådan stolthet och tacksamhet att jag för 3 år sedan beslutade mig för att soffpotatisläget skulle vara ett avslutat kapitel i mitt liv!

2) Att välja att ta hand om mig själv!
 Hot stone massage... Första gången för mig och definitivt inte sista! 80 minuter full njutning!

 3) Att välja att se!
Att stanna upp och lyfta blicken! På vägen till morgon mötet i Stadshuset valde jag att stanna upp och ta in denna fantastiska stad!

4) Att välja att inse att en livsstilsförändring tar tid!
Livsstilsförändring är tusan ingen barnlek! Det är ett kämpande i allafall för mig, precis hela tiden. Vissa dagar är lättare än andra.  Jag behöver vara snäll mot mig själv när jag ibland känner mig lite vilsen. Nu känner jag mig helt på banan igen och jag både kan och äger och jag tänker aldrig ge mig!

Mitt "väljaord" känns himla bra!

#####it träningspass är ändå träningspass

Nu har jag börjat året med två sådana pass.... Ett var i går när jag var och styrketränade. Gissa på en skala hur tungt/tråkigt/vidrigt det var att ta sig till de där himla gymet och sedan köra ett pass!!! Enda behållningen av det passet förutom att jag övervann mig själv, var att förundrat betrakta en kvinnlig medmotionär som bevisligen aldrig hört talas om sportbh. Hon stod på crosstrainern och hennes behag for som projektiler åt alla håll och kanter... Hallå! Hur kan man leva utan en bra sportbh?

Idag var en ny dag och det stod springa i kalendern.  Sagt och gjort så tog jag på mig löparoutfiten och drog ut i regnet. Ännu en riktig #####it runda. Kände mig svag och seg och varje steg var en plåga. Sådana pass är inte kul. Det hjälpte inte ens att mössan matchade med jackan!

Men när jag sansat mig lite så tänker jag ändå att jag är helt fantastisk som tränar trots att det är tungt och träningsglädjen tillfälligt har gått på semester... Det är tur att det kommer nya träningsdagar och rätt som det är känns det så där galet fantastiskt och då vet jag att jag är glad att jag håller i och fortsätter kämpa.

Idag känner jag mig extra tacksam över att jag omges av mycket inspirerande vänner. Sån´t gör att man orkar kämpa. Jag tänker på Fru M, Fru B, Göteborgaren utan lugg, min fina träningskompis C och en hel massa till. Tack för det!

Nu ska jag lägga mig på soffan en stund och vila innan pulsen kommer göra frivolter! Heja småkronorna!!!

Mitt årsord för 2014

Monnah inspirerade mig att börja med årsord för första gången 2012. Då kopierade jag hennes LYFTA och la till EXTREMT KUL. Jag fyllde 50 och det var extremt kul och lyfta gjorde både med träningen, vikten och riktigt rejält när jag kastade mig utför det där berget på Haiti!

Årsorden för 2013, ZLATANERA och JAG KAN har som jag tidigare skrivit varit magiska för mig och kanske det första året när jag på riktigt lät orden visa riktningen. De har hjälpt mig att öppna upp för livet! Det är nog också det året jag tagit min livsstilsförändringsresa till nya höjder. Jag är galet stolt över mig själv och otroligt tacksam att jag enträget fortsätter. Den resan tar aldrig slut utan blir en del av mitt sätt att leva. Träning har positionerat sig som en viktig del i mitt liv och det släpper jag aldrig.

Lite svårare var det att välja ord för 2014.  Jag tycker alla som också hakat på "årsordandet" hittar så bra ord. Låt orden komma till dig sa Monnah... Jag bestämde mig för att utmana mig lite mer och bara ha ett ord detta år. Så jag väntade och helt plötsligt stod det klart vilket ord som ska få visa mig riktningen för 2014. Ordet är VÄLJA.

Vi utsätts för eller har förmånen att välja flera gånger varje dag både i stort och i smått. Allt kan vi inte välja, men jag väljer att fokusera på det jag kan påverka.

Att genomföra ett val, att bestämma sig för ett alternativ, att utse, att ta ut, rösta på - det är att välja. Man kan välja ut, välja om, välja på nytt och man kan välja bort.

Jag vill fokusera på att välja och därmed också prioritera sådant som är viktigt för mig, som berikar mig och hjälper mig att utvecklas som person och att på så vis vara mer hälsosam. Att vara hälsosam har blivit väldigt viktigt i mitt liv och för mig innebär det att ha en balans mellan en hälsosam kropp, en hälsosam själ och en hälsosam ande.

Jag vill välja den väg som är bäst för mig, välja om, eller välja på nytt att fortsätta med det som jag märker fungerar bra för mig. Att välja innebär också att våga välja bort det som inte är bra. Det kan vara allt från saker jag gör som inte är bra för mig, eller att mer fokusera på vad jag vill och välja bort det jag inte vill ,till att välja bort relationer som är mindre hälsosamma.

Att medvetet välja tror jag blir hur bra som helst.

Jag läste någonstans att utan planering är vilja bara en önskan, så att välja blir en del av min plan mot att vara mera hälsosam.

Så med förväntan ser jag fram emot 2014, mitt "attväljaår"!

Typ årsbokslut

2013 vilket år!!!
Mina års ord har varit och är fortfarande några dagar till ZLATANERA och JAG KAN och har verkligen präglat mitt år med full kraft! De har funnits där som en konstant påminnelse om riktningen för året.

Jag tror också att det är bra att summera året innan 2014 gör sitt inträde!

2013 var året då jag:

• hållit på med förändring både yrkesmässigt och privat! Gissa om jag utvecklat mig!!!
• blivit bättre på att vara jag och är riktigt stolt för det!
• har jobbat en hel del med mitt personliga ledarskap!
• nådde mitt mål att springa 1 mil för första gången i mitt liv! För mig var det bragdguldsstort!
• klimakteriesvettas både nu och då!
• sprang 15 km på Extremebanan i Ursvik! Jag trodde nästan jag skulle svimma av chock att jag kunde! Jag som inte ens tror att jag kan springa!
• sprang Axa Fjällmaratons korta bana på 13,4 km! Vilken upplevelse! Naturen, sällskapet och tågresan hem som gav tågluffande en ny innebörd! Magiskt!
• midnattsloppet - vilken upplevelse!
• har åkt tunnelbana ett antal gånger i träningskläder!
• har samlat på mig några nya medaljer!
• har shoppingjoggat!
• har gjort en "jagägervägg" hemma!
• har blivit inspirerad av så många fantastiska människor!
• förvånat mig själv gång på gång!
• pannlampat mig hej vilt! Vilken härlig upplevelse det är!
• har varit på löpet och på mittuppslag i Expressen! 
• har köpt en svart skinnjacka i bikerstyle. En yngre kille frågade om jag hade en medelålderskris? Inte ett dugg! Jag tyckte bara att nu var exakt rätt tid att ha en sådan jacka!
• har somnat i fåtöljen många fredagkvällar runt 20-tiden. Osexigt jag vet, men härligt medelålders!
• har asgarvat tillsammans med Drottning Silvia! Fick hänga med henne ca 2h en eftermiddag och det var hur trevligt som helst!
• har haft en del känslomässiga möten både med mig själv och andra!
• gillar att mysa uppför the Hill!
• fortsätter min strävan mot ett mer hälsosamt liv och hålla över tid!
• har piggat upp mig med 7,5 nya högskolepoäng!
• är fantastiskt välsignad med en underbar familj och härliga vänner!
• har fortsatt att vara totalt kär i mig själv!

Kort sagt har det varit ett toppen år för mig på så många vis! Jag har visat för mig själv att jag är en person som kan nå mål och att jag kan vara uthållig! Det är faktiskt en ny upplevelse för mig! Jag tror faktiskt aldrig att jag har satt upp mål på det viset som jag gjort detta året och sedan jobbat som en tok för att nå dem! Vilken känsla det är! 

Jag känner mig på riktigt väldigt tacksam! Nu står 2014 snart framför dörren och jag ska fundera en sista sväng på vilka årsord som ska följa med mig under kommande år!

Tack 2013 - året då jag har ägt som 17!!!

Att springa som en kärring...

Är det något obra som inte gills? Hur springer en kärring? Kanske som jag, men gissa hur galet stolt jag är över det! Bara för att förtydliga lite så är kärringar helt enkelt medelålderskvinnor som har extra mycket skinn på näsan och som aldrig ger sig! Lite hardcore medelålderskvinna alltså. Sådana finns det alldeles för lite av i denna världen om ni frågar mig!

Så till alla kärringar där ute, även mina väninnor T och H! Njut av livet, spring som kärringar och ha en alldeles härligt lördag!