Leran kändes av någon anledning väldigt kittlande och varför i hela friden skulle jag tillåta mig själv att inte prova? Vad var det värsta som skulle kunna hända? Att jag inte orkade? Det är väl inte hela världen om man tänker efter. Hur som haver skorna skaver tog jag mig i kragen och bestämde mig efter lite pepp från en annan NMT:are att faktiskt vara med!
Sagt och gjort så tog jag bilen till Östermalms IP, där vi alla skulle träffas. Det var typ 10000 röda och gröna västar och 5 blå - de blåa var mina rookieskompisar från Zinken! Vi hade bestämt oss för att vi hjälper varandra heeeela vägen ända till akuten om så skulle behövas...!
Så bar det av med uppvärming, hög ben och höga ben upp mot rumpan och så där höll vi på in i skogen. Det var kul att vara på ett nytt ställe och precis när jag kände att nu orkar jag inte ta ett steg till (igår märkte jag att det sitter i huvudet), ja då stannade vi och gjorde lite jägarvila, plankan, armhävningar och sedan bar det av igen. Jag som är långsammast fick springa först, för att lägga tempot i rätt fart för mig... Det är kärlek - NMT kärlek!
Träningen anpassades efter allas förmåga - de röda fick härja runt mest, de gröna näst mest och vi blåvästar så mycket vi bara orkade. Vi kom till ett dike fyllt med illaluktande gyttjevatten som räckte upp till midjan. Ner och spring sa Bruno (vår instruktör) och kom ihåg att ni blir bara blöta en gång och det är första gången, sedan är ni redan blöta så då spelar det ingen roll och det var en logik på hög nivå som kändes solklar.
Att springa, eller försöka ta sig fram i ett oktoberkallt geggamojsvatten, där skorna fastnade i gyttjan var en intressant upplevelse och GALET jobbigt. Jag gick fram på ren och skär vilja! Sedan var det upp och in i skogen och plankan, armhävningar osv...
Lite mera spring och sedan skulle vi ta oss upp för ett lerigt helvetesberg som fick helvetesberget i Tanto att se ut som en liten kulle. Här pratar vi Kebnekajse...! Vi gjorde en rolig övning där alla sitter i led mellan benen på varandra och sedan ska den som sitter längst fram resa sig upp och springa upp för berget och sätta sig längst bak och så där höll vi på en bra bit uppför berget. Gissa om lera är halt? Sedan var det bara att ta sig upp för helvetesberget och även där - sådan himla mega pepp!!! Medan de andra väntade på mig så vilade de i plankan. De måste älska mig!!!
Tillslut kom vi fram till träsket. Det kändes som ett oändligt träskhav och springa känns väl som en överdrift att kalla det jag gjorde, snarare att jag tog mig fram. Tillslut kom jag och en annan blåväst ut ur träsket och då stod alla andra underbara NMT:are och bara tjoade och peppade och hejade! Man kände sig som en total vinnare och det måste jag säga att jag tycker att jag var. När jag väl kom fram fick jag världens kram av en instruktör! Fatta vilken mega pepp!!!
Och så där höll vi på i 2 timmar och tillslut var passet slut...! Jag gjorde det! Jag klarade att vara med! Jag är så galet stolt över mig själv och för mig är det här min största bedrift ever!!! Jag har utmanat mig själv på alla tänkbara vis och jag har tusan börjat få PANNBEN!!!
Här är mina leriga ben och skor...! 100 liter lera i varje dojja - jag lovar! Jag luktade som en träskdrottning precis över allt!!!
Här är Carina, jag och Nettan som blev Veckans NMT:are!!! Vilken himla lycka!
