Foto av Tonje
Igår var en historisk dag för mig! 50 år gammal har jag sprungit mitt första lopp någonsin! Det är faktiskt hur stort som helst! För en del kanske det var ett lopp av många, men för mig var det THE LOPP!!!
Foto av Tonje
Jag som aldrig trodde att jag kunde. Jag som inte vågade. Jag som var för tjock, för otränad, för långsam, för osv.... Men där stod jag vid starten tillsammans med en hel hög av andra tjejer som alla skulle ge sig ut på Spring Cross!
6 kämpiga kilometer! Det fanns helvetesbackar här också visade det sig. I den första helvetesbacken började mitt löparångestäckelspöke att tjafsa med mig. Vad sjutton håller du på med människa? Det här kommer du aldrig att orka. Vad trodde du? Till slut fick jag säga åt löparångestäckelspöket att fara till en varmare plats, för nu skulle jag bara igenom detta!
Så började jag gneta steg för steg, kilometer efter kilometer. Jag hade bestämt mig för att tiden spelade ingen som helst roll, utan för mig handlade hela loppet om att ta mig igenom, på mitt sätt! Med mig hade jag Linda och Sara och vi peppade varandra oavbrutet. Kilometer efter kilometer med skorna fulla av lera!
Medaljen tänker jag ta med mig var jag än går, för den ska hjälpa mig att komma ihåg att jag kan. Jag vet ju att det kommer dagar när jag helt plötsligt glömmer bort att jag kan och då ska jag titta på den och komma ihåg känslan jag hade när jag sprang in i mål med Linda och Sara på min sida!
Tack till alla underbara NMT-kompisar (Carina, Tonje, Åsa mfl) för pepp, stöd, kramar, skratt och så himla mycket glädje!!!Ni är guld värda!
Jag är en kvinna som joggar!!! Det är galet härligt!!!
Måste jag ta av sig medaljen när jag duschar? Får fundera på den!
