söndag 21 september 2014

Det är inte du som ska skämmas!

Det är inte ditt fel att du blev kränkt och misshandlad både fysiskt och verbalt! Det kan aldrig vara ditt fel!

Det kan aldrig vara ditt fel att du inte ville ge upp med att tro att det skulle bli bra tillslut. När du slutligen nådde botten hämtade du allt mod som fanns att uppbringa och då fanns det bara en väg att gå och den tog du. Vägen som leder bort.

Tiden läker alla sår säger man, jag tror snarare att man lär sig leva med ärren efter såren. Själen blir ärrad! Hon som är du blev ärrad för livet. Han ville få dig att tro att ingen ville ha dig. Låt inte honom definiera vem du är! Han har ingen talan! Du bestämmer vem du är! Du och ingen annan! 

I min värld är du den modigaste, starkaste, varmaste, vackraste människa jag vet! Du är min älskade dotter! Du är värd precis allt! Låt aldrig någon någonsin igen försöka förminska den du är! Ha ditt huvud högt! Du ska aldrig skämmas!

Sakta men säkert kommer hon som är du en dag resa dig som fågeln Fenix och flyga med dina egna vingar! Under tiden får du låna mina! Jag bär dig så länge du behöver tills du är flygfärdig!

Jag älskar dig!





Ps: jag har fått lov att skriva detta.

onsdag 17 september 2014

Medelåldern - min egen kärleksförklaring!



I en facebookstatus här om dagen berättar en snygg, härlig 37 årig tjej att hon hittat ett grått hår och med skräck undrade om hon redan kommit i medelåldern.  Är medelåldern så skrämmande? Vad är det i så fall som gör den skrämmande?

Är det rädslan av att en dag vakna och helt plötsligt upptäcka en antydan till mustasch, eller skäggväxt på hakan? Osexig absolut, men om man trimmar hakskägget kanske man kan bli medlem i ZZ-top...

Handlar det om rädslan över det faktum att gravitationen i den åldern verkligen håller ett antal kroppsdelar i ett järnhårt grepp? Vi talar självklart mage, bröst och ögonlock.

Kan det vara rädslan att helt plötsligt inte ha armar som är långa nog för att kunna se det som står i den där tidningen eller boken?  Eller att behöva förstora texten i telefonen för att kunna läsa sms:en.

Det kan också vara en rädsla för att bli en sådan som helst av allt vill åka tunnelbana naken mitt i vintern för att överhuvudtaget få lite svalka...

Jag är en medelålderskvinna och jag älskar varje minut! Jag vet vem jag är och jag känner mig trygg med att vara jag. Jag behöver inte kämpa så förtvivlat för att försöka passa in för jag vet att jag duger för att jag är jag! Jag behöver inte heller söka andras gillande för att känna mig trygg. Gissa på en skala hur befriande det känns.

Med medelåldern kommer så småningom övergångsåldern! Den åldern är magisk! Man går från någonting vant till något annat som är nytt och annorlunda och det är galet spännande! Förutom att kroppen förändras utanpå så förändras man inuti, om man vågar!

När en medelålderskvinna bejakar livet och ger sig ut på äventyr, ja då heter det att hon är en klimakteriekärring, eller har en ålderskris! De som säger så har absolut ingen aning!

Den medelåldern jag lever i gör att jag verkligen njuter av livet! Jag känner en lust att prova nya saker, att utmana mig själv och det känns galet befriande och härligt!

Jag har mer gråa hår än jag kan räkna, men jag känner mig skitsnygg, glad och nyfiken på livet och min bästa tid är absolut nu!

Så till alla er som tror att medelåldern är slutet på livet - lugn, bara lugn! Medelåldern äger!

söndag 7 september 2014

Nyp mig i armen för tjyven!


Min väninna S och jag begav oss igår ut på en cykeltur i skärgården. Dagen började något mulen men precis när vi lastat av cyklarna från bilen blev det strålande sol! Vädergudarna var på gott humör! 

Vi cyklade på varierat underlag, både på landsväg, till skogs och på stenar! Skogspartiet var nog min absoluta favorit tror jag! Så kom vi fram dit vi planerat att stanna för att äta matsäck! Utsikten var magisk och lyckligtvis hittade vi någon som kunde fotografera oss i detta paradis!


En riktig hard core tjej är S. Hon cyklar i en helt annan liga än jag. Hon inspirerar big time!



Naturen är storslagen!
Det är något alldeles särskilt som händer när man tittar ut över havet! Det går liksom aldrig att bli mätt på vyn! Det är rogivande, meditativt och balsam för själen!

Boostcykling är helt min grej! Kvalitetstid med en kär väninna, upplevelser i massvis, matsäck och motion och allt på ett bräde! Det är svårslaget!

Jag känner mig påfylld och lycklig! 4 mil fick vi in denna dag! Nyp mig i armen! Livet är gott!