Shoppingjogging - vilken kanongrej!

 När jag igår kväll föreslog för min väninna C, att vi kunde kombinera att springa och kolla på löparskor, trodde hon att jag skämtade. Men inte tusan skämtar jag om sådana saker!

Sagt och gjort - i morse sammanstrålade vi på Söder och började springa längst Södermälarstrand, över Centralbron och ut på Riddarholmen. Utsikten....! Helt magisk! Vårsol, spegelblankt vatten,  lite turister och vi! 

Siktet var inställt på Runners Store på Vasagatan! På schemat stod att prova ut terrängskor till Fru Pannben! Det finns hur mycket att välja på som helst!

 Jag föll pladask för Salomon Speedcross! Vilka skor!!! Satt som en smäck!!! Jag tror att jag kommer att bli farligt snabb med dem på fötterna..!

Sedan sprang vi upp för Kungsgatan till Alewalds och där hittade jag denna!!! Den måste vara ämnad för mig!!! Jag bara stod där och ägde!!! 

 Min väninna C fick slita mig från den oranga jackan för att kunna springa vidare. Vi fortsatte upp mot Hötorget! Solen sken och vårkänslorna kom som ett brev på posten och man blir bara lycklig! Lycklig av att leva, göra roliga saker, ha fantastiska vänner och få hitta på lite bus! Titta vilka snygga brudar!

Självklart måste jag ha en bild med en Fru Pannben pose...! Vilken känsla! Klart man blir mer än småkär i sig själv en dag som denna!

 Efter en joggingfika, sprang vi vidare mot Norr Mälarstrand och för första gången i mitt liv fick jag vara en löparLisen på Kungsholmen! Det var vi och typ 1 miljon andra lördagsflanerare och löpare! Rätt trångt, men miljön...! Det var helt underbart!!!

 Efter Norrmälarstrand sprang vi upp på Västerbron! Jag blir aldrig mätt på den utsikten! Här står vi och äger och hämtar andan lite! Sedan fortsatte vi mot Söder och avslutade löpningen i Tanto!

Vilken helt fantastisk dag! Vi har joggat, snackat, rekat läget i sportaffärer, njutit av vårvärmen, solen, sett en massa vackert i vår fantastiska stad, fått en stor dos motion, fikat och vad mer behöver man???

Shoppingjogging är att rekommendera!!! Jag tänker absolut göra det igen!  Klart som tusan att jag är kär i mig själv!!! Kan man bli annat???
Ha en härlig lördag!!!

2012 bring it on and come what may!

Precis så känns det! Jag har bestämt mig för att 2012 ska blir ett kanon år på alla tänkbara vis. Självklart har jag ingen aning om vad 2012 har på lut för mig, säkert blir det både upp och ner. Bring it on and come what may, innebär för mig att jag är redo och jag tar det som kommer en sak i taget! Man kan bara äta en elefant i bitar och så tror jag det är med livet också. Det handlar om att ta ett steg i taget.

En mycket klok väninna M, skrev på i sin facebookstatus att hon brukar ha "årets ord" och det känner jag att jag kärleksfullt snor rätt av.

I mitt fall tänker jag ska ha två årets ord: LYFTA (som jag "snor från M) och EXTREMT KUL!

LYFTA - att fortsätta lyfta blicken och hjälpa mig själv att komma ihåg att jag kan mer än jag tror!
EXTREMT KUL - ja det tänker jag ha under tiden jag LYFTER!!!

• Jag ska utmana mig själv att för första gången i mitt liv anmäla mig till att springa några lopp! Jag är livrädd, för jag är ju inte riktigt en joggande kvinna ännu, men nu tänker jag strunta i att jag är rädd och tänker springa ändå! Mina hjärnspöken får helt enkelt flytta på sig!
• Jag vill kunna springa en mil!
• Jag hoppas att jag efter en vända till i blåväst (rookie på NMT) tar en grön väst (basic) fram emot sommaren!

2012 bring it on and come what may!  

Typ årsbokslut!

Idag är jag precis 49 år och 11 månader och just idag känns som en bra dag att göra ett årsbokslut. Min resa började egentligen den 4 oktober 2010. Det var där och då jag tog mina första stapplande steg mot att hitta hon som är jag! Där på ett svettigt gym insåg jag att det är nu det gäller och under 12 veckor körde jag det hårdaste jag förmådde i tävlingen PT-fighten. Jag tror inte att världens goaste PT först trodde att han tränade en blivande vinnare, men det gjorde han och det har förändrat så mycket i mitt liv.

Under 2011 har min resa fortsatt och mycket har för mig handlat om mod att ta reda på vem hon som är jag är och vill vara, att kliva utanför min intevågalevafulltutzon. Att vinna PT-fighten visade mig att det helt klart bor en riktig fighter i mig och det är underbart! Det är slut med att gömma mig för att jag känner mig tjock och ful, slut med att tro att jag inte kan! Jag kan en himla massa faktiskt och helt ärligt tycker jag att jag är en vacker, fantastisk, stark, cool och en himla imponerande medelålderskvinna! Jag äger helt enkelt och det är så galet befriande att äntligen vid 49 år och 11 månader fatta det på riktigt och stå för att jag faktiskt tycker det!

Jag är så otroligt tacksam för mitt liv och jag försöker att leva och njuta av det på mitt allra bästa sätt! Tänk vad mycket det har hänt i år...

• Jag har övervunnit min rädsla för att åka Balder och Kanonen på Liseberg. Jag gjorde det och jag trodde att jag skulle dö precis hela tiden. De som satt framför mig fick säkert livslång tinitus pga av mitt skrikande, men det bjuder jag på!
• Jag har utmanat mig själv på alla tänkbara plan genom att anmäla mig till Nordic Military Training!  Jag höll på att kräkas av nervositet, men jag gjorde det! Jag gick dit alldeles själv och blev helt kär! Kär i kickarna, kär i människorna, kär i att varenda gång jag tränade upptäcka att jag kan mer än jag tror!!! Jag blev till och med kär i mig själv! Jag har kämpat uppför helvetesberget i Tanto i min snigelfart, jag har kämpat i lera och träsk genom NMT-tjurruset special och jag gjorde det!!!!
• Man kan tro att träningen på NMT skulle vara det svåraste och mest utmanande - men en sak som var lika läskig för mig, var att trycka in hela min frodighet i ett par löpartajts och out:a min rumpa som är lika stor som hela Tantolunden...! 
• Vaden måste jag nämna! Att få problem med vaden var till en början ett himla elände! Jag var irriterad för att den hindrade mig från att göra det jag ville. Nu så här med lite perspektiv, var vadproblemen det bästa som kunde hända mig. När jag fick höra att jag inte kunde träna NMT på ca 1 1/2 månad, började jag gråta...! ALDRIG har jag tidigare gråtit för att jag inte kan träna! Den känslan är hur stor som helst! 

Tack vare att jag har utmanat mig själv på så många sätt så har jag hittat bra redskap som hjälper mig att leva det som är mitt liv och det är stort för mig!

Jag kan idag säga att jag är en tränande medelålderskvinna, en krigare, en fighter, som vågar utmana mig själv och som dessutom gillar lera och kan göra armhävningar, stå i planka och som när vaden är i form tänker vara en joggande kvinna! Pannben på det!

Att fylla 50 blir hur kul som helst och det känns klart som att det är rätt många vuxenpoäng på det! Just nu tänker jag dock njuta av att vara 49 år och 11 månader en hel månad till!!!

Gott Nytt år! 

Torsdagsträning

Började med att värma upp med lite powerwalk på löpbandet i 20 minuter. Det gick bra och jag kände mig stark. Efter det började jag träna axlar... suck vad jobbigt det är.  När jag var klar med de superseten tränade jag ben. Utfallsgång och lite annat. Antar att jag kommer att vara lagom mör i morgon när det är dags att springa...!

Dagens träning...

... har bestått av styrketräning. Ett hårt härligt pass, där jag tränat bröst. Träningen avslutades med lite härlig boxning mot säck. I morgon blir det löpning igen!

måndagkväll fast jag skriver på en tisdag förmiddag...

Eftersom jag har bestämt mig för att vara en medelålderskvinna som joggar, var det bara att ge sig ut. Jag sprang 3.45 km och sprang precis hela tiden. Det kändes jätte bra! En sak känns inte bra -TIDEN...! Jag springer så himla långsamt...! Det är klart att jag har många kilon att släpa runt på, men iallafall....! Får fundera vad jag ska göra åt det?! Intervallträning - kan det vara lösningen?

Idag blir det styrketräning och lite boxning och det blir kul!

Den joggande kvinnan!

Jag sprang och jag sprang (det går inte fort, men iallafall...) och stannade inte en enda gång! Nu är det 3:e gången jag sprungit över 3 km utan att stanna! Jag tycker att jag är grym! Way to go girl!!!

Nu är det semester...

... och igår firade jag det tillsammans med dottern genom att gå till gymmet och köra ett ordentligt armpass!
Vi avslutade tillsammans med att boxas mot säcken. Just det tycker jag är hur härligt som helst. Att bara stå och "kötta", slå och hela tiden ha tempo. Det är bra för konditionen och mest av allt härligt att alla aggressioner och frustrationer blir som bortblåsta!!!

I dag blir det jogging igen. Vädret visar på regn så det blir bra springväder.

Det där med att vara en tränande medelålderskvinna...

Förra året i oktober anmälde jag mig till en tävling på gymet där jag går : PT-fighten. Man skulle träna 12 veckor med en personlig tränare valfritt antal ggr/vecka beroende på vilket pt-paket man valde. Alla tävlande fick göra samma tester:

• plankan - hur länge man kunde stå
• jägarvila - hur länge man kunde stå
• vikt
• armhävningar - hur många man kunde
• springa, eller gå 3 km på tid.

För att vinna skulle man ha gjort den bästa %:ella förbättringen och på så vis tävlade alla på samma premisser. Jag tvekade länge innan jag anmälde mig, mest för att jag tyckte det var pinsamt att vara en medelålders, fet, slutkörd, otränad kvinna. Men så tänkte jag... det här är min chans!

Den 4 oktober gick startskottet och vi satte oss ner på PT:ns kontor och gick igenom mina mål... Jag kände mig helt nollställd. Vad då mål? Ja, så här kan jag inte fortsätta och nu gäller det att göra något åt saken och jag behöver hjälp - det är mitt mål typ. 

När jag ställde mig på vågen och jag insåg att jag igen vägde mer än jag någonsin vägt och att jag var FET, FETARE, FETAST var en förödmjukande och "härlig" start. Resten av testerna gick som i en dimma...!

Sedan började upplägget: PT-träning 2 ggr/vecka och sedan träna själv minst 3 ggr/vecka. Fokus var att klara och förbättra testerna och öka förbränningen rejält. Jag låg i som bara den. Medan veckorna gick insåg jag att jag ville vinna! Jag insåg 48 år gammal att det faktiskt bor en vinnarskalle i mig! Vem är hon, hon som vill vinna, tänkte jag - henne har jag aldrig träffat förut. 

Jag fick boxas, jogga, styrketräna och härja runt så att svetten lackade och allt under överseende av den fantastiska Pt:n A. Efter 12 veckor stod jag - den medelålderskvinnan som segrare i fighten och slog 8 andra tävlande! Jag vann en presentcheck på 4000:- för att handla träningskläder! Pt:n A var mäkta stolt!

Jag vann!!! Fy tusan vad jag är bra! Jag insåg att jag behöver fortsatt hjälp så jag tränade en gång i veckan med pt:n A under 20 ytterligare veckor och nu håller jag på att träna själv.

Jag inser att jag måste träna för att orka vara jag i många år framöver. Jag fyller 50 år i januari 2012 och då tusan ska jag vara i bästa möjliga form! 

Jag har många ytterligare kilon jag behöver gå ner, men jag är påväg! Jag har under hela Pt-fighten intalat mig själv att jag inte kan springa, för att jag är för tung...! Då har min Pt A sagt att jag går och bär omkring på ett hjärnspöke. Jag kan precis göra vad jag vill bara jag bestämmer mig har han vänligt men mycket bestämt tutat i mitt öra.

Nu har jag bestämt mig för att jag är en kvinna som joggar, så nu är det bara så! Förutom att jogga styrketränar jag. Mina veckor ser ut enligt följande:

Jogga 3 ggr/vecka

Styrketräna 2 ggr/vecka.

Mitt första mål är att jogga 3 km utan att stanna och att jag ska kunna göra det flera gånger! Jag har gjort det så sent som i måndags! Men nu vill jag se att jag håller över tid. Jag vill också slå mitt "rekord" från Pt-fighten där jag gick och joggade 3 km på 23.29 , vilket innebär 7.76/km. Det har jag inte slagit igen...!

Det skall jag spränga i sommar!!! 

Nästa mål är att kunna springa 5 km utan att stanna! 

Nästa mål är att jogga 5 km utan att stanna. När jag kan det så sätter jag nya mål!!! Jag är en kvinna som joggar och tränar och som snart fyller 50! Way to go girl!!!

Nu har jag bestämt mig!

Nu drar jag igång...!

En ny blogg... känns både spännande och kul! Den här bloggen handlar om mig - den medelålderskvinnan, som sent om sider beslutat att vara en tränande kvinna! Häng med på min resa!