Mitt årsord att välja - januari månad

1) Att välja att ta mig an ett av mina hjärnspöken!

En lördagskväll på toppen av Lovehill! Denna underbara utsikt var belöningen efter att fullkomligt ha ägt i backintervallerna uppför den backen som tidigare var mitt totala hatobjekt och hjärnspöke. Den känslan jag upplevde då var helt fantastik och jag fylldes av en sådan stolthet och tacksamhet att jag för 3 år sedan beslutade mig för att soffpotatisläget skulle vara ett avslutat kapitel i mitt liv!

2) Att välja att ta hand om mig själv!
 Hot stone massage... Första gången för mig och definitivt inte sista! 80 minuter full njutning!

 3) Att välja att se!
Att stanna upp och lyfta blicken! På vägen till morgon mötet i Stadshuset valde jag att stanna upp och ta in denna fantastiska stad!

4) Att välja att inse att en livsstilsförändring tar tid!
Livsstilsförändring är tusan ingen barnlek! Det är ett kämpande i allafall för mig, precis hela tiden. Vissa dagar är lättare än andra.  Jag behöver vara snäll mot mig själv när jag ibland känner mig lite vilsen. Nu känner jag mig helt på banan igen och jag både kan och äger och jag tänker aldrig ge mig!

Mitt "väljaord" känns himla bra!

#####it träningspass är ändå träningspass

Nu har jag börjat året med två sådana pass.... Ett var i går när jag var och styrketränade. Gissa på en skala hur tungt/tråkigt/vidrigt det var att ta sig till de där himla gymet och sedan köra ett pass!!! Enda behållningen av det passet förutom att jag övervann mig själv, var att förundrat betrakta en kvinnlig medmotionär som bevisligen aldrig hört talas om sportbh. Hon stod på crosstrainern och hennes behag for som projektiler åt alla håll och kanter... Hallå! Hur kan man leva utan en bra sportbh?

Idag var en ny dag och det stod springa i kalendern.  Sagt och gjort så tog jag på mig löparoutfiten och drog ut i regnet. Ännu en riktig #####it runda. Kände mig svag och seg och varje steg var en plåga. Sådana pass är inte kul. Det hjälpte inte ens att mössan matchade med jackan!

Men när jag sansat mig lite så tänker jag ändå att jag är helt fantastisk som tränar trots att det är tungt och träningsglädjen tillfälligt har gått på semester... Det är tur att det kommer nya träningsdagar och rätt som det är känns det så där galet fantastiskt och då vet jag att jag är glad att jag håller i och fortsätter kämpa.

Idag känner jag mig extra tacksam över att jag omges av mycket inspirerande vänner. Sån´t gör att man orkar kämpa. Jag tänker på Fru M, Fru B, Göteborgaren utan lugg, min fina träningskompis C och en hel massa till. Tack för det!

Nu ska jag lägga mig på soffan en stund och vila innan pulsen kommer göra frivolter! Heja småkronorna!!!