Från supertjock soffpotatis till idag - en reseskildring

Ibland behöver man nå sitt absoluta bottenläge innan det vänder, så var det i allafall för mig. Bottenläget kom inte som en blixt från klar himmel utan smög sig på gradvis. Bottenläget är ingen kul plats att hänga på kan jag lova. Med självkänslan i botten, efter år av att glömma bort mig själv nådde jag min gräns. Nu fick det tusan vara nog!

Jag förstod att jag behövde göra helt annorlunda, men jag visste inte riktigt hur. Jag väntade på det perfekta tillfället, när jag liksom knäckte koden som gör att man plötsligt tar tag i sig själv och blir supermotiverad...!

Jag bestämde mig för att jag skulle vara en tränande kvinna och jag började träna på gym. Där träffade jag världens bästa PT, som sa till mig att det var bara att bestämma sig. Det var himla lätt för honom att säga tänkte jag. Han som är ung och har tränat hela tiden, vad tusan vet han hur det är att vara jag! Jag som har så mycket att göra, barn, jobbar mer än heltid och dessutom har en gammal mamma som behöver en hel del hjälp av mig... Det finns liksom inte tid. Lisen, sa han - det finns inget magiskt trick - du måste bestämma dig vem du vill vara. Vill du vara en kvinna som tränar, så då bestämmer du dig för att vara det och följer det.

Så jag bestämde mig för det. Det var hur läskigt som helst, mest för att jag skämdes för att jag låtit bli att ta hand om mig själv och liksom släppt bromsen...! Jag tränade på och det började hända saker. Jag gick ner lite i vikt och kroppen började omformas. Jag läste träningsbloggar, gick hos en coach som hjälpte mig att tänka i nya banor.

Jag kastade mig in i att börja träna Nordic Military Training om det kan du läsa här. För första gången någonsin fick jag uppleva hur träningsglädje känns och mitt pannben började utvecklas. Just pannbensutvecklingen har hjälp mig så otroligt mycket!

En del sätter på sig viktväst när de tränar för att de ska få kämpa lite mer. Det behövde aldrig jag för jag hade min inbyggd. Viktvästen gjorde det så tungt att träna. Jag insåg att om jag ska orka träna som jag vill så måste jag ta tag i vikten en gång för alla.  Men det satt hårt åt det där med att ta tag i vikten.  Jag insåg att jag behövde hjälp att bryta min mentala spärr av att tro att jag inte kan.

Tillslut så bestämde jag mig bara och vet ni vad? Det var inte så svårt som jag trodde! Jag har nu också bestämt mig för att jag aldrig ska tillbaka där jag var för två år sedan. Så i takt med att jag har gått ner i vikt, har jag rensat ut och givit bort alla mina kläder. De ska inte finnas i min garderob längre. Den delen av mitt liv är över. Det var en viktig symbolisk handling för mig! Att städa ut den delen av mig själv som jag var färdig med. Att stänga den dörren!

Jag har nu på 2 år gått ner 30 kg i vikt och jag är inte riktigt klar ännu. 30 kg...! Det är helt galet! Fy tusan vad jag kan när jag bara bestämmer mig!!! Att gå ner i vikt var för mig en total nödvändighet inte bara för att det är lättare när jag tränar, utan också ur ett hälsoperspektiv.

Jag har rest med mig själv och det har varit och är en himla spännande resa! Från supertjock soffpotatis till att vara en kvinna som tränar. Dessutom tycker jag att jag är skitsnygg och läcker! Det finns naturligtvis de som inte håller med och det är helt ok! Det viktigaste för mig är faktiskt vad jag tycker!

En annan sak jag har lärt mig på resan är att jag behöver inspireras av människor för att orka framåt. Jag blir inspirerad stup i kvarten och för mig handlar det om att lära mig ett annat sätt att tänka. Att välja att se möjligheter!  Idag "ombestämmer" jag mig varje dag för att jag är en kvinna som tränar, så att jag inte ska glömma!

Jag mår bra! Jag är glad och lycklig! Jag gör saker på mitt sätt och det fungerar för mig! Jag har fått höra att jag inspirerar! Det gör mig så varm i hjärtat och tacksam!  Vem skulle ha trott det? Mest är jag tacksam för att jag nu bygger en kropp som ska hjälpa mig att orka bli gammal och förhoppningsvis ha himla kul på vägen! Det är en galet härlig känsla att leva!!!

Kan jag göra den här resan, ja då kan vem som helst! Jag lovar! Det är faktiskt bara att börja!