I fredags när jag och min kompis C gnetade oss upp för Helvetesbacken x flera i regn och blåst fick jag frågan av en annan tjej som också var ute och besteg berget vad det var för något jag tränade inför? Hon tränade för att kunna vandra upp till Mount Everest basecamp...
Vad mycket häftiga människor det finns! Tänk att någon ens tror att jag tränar för något speciellt? Det känns oerhört smickrande! Ser jag ut som en som tränar för något coolt och utmanande?
Jag kände att jag var tvungen att svara och önskar att jag kunde säga att jag tränar för ett triathlon eller så, men då skulle jag ju ljuga... Jag svarade henne att jag tränar för att ha roligt och för att orka bli gammal! Mer hippt än så är det faktiskt inte.
Det måste väl ändå vara så att det finns plats för sådana träningsmänniskor också... Det finns så många som drivs av tider och prestation och att det är det viktigaste. På den nivån är inte jag och kanske kommer jag aldrig dit heller.
Jag kan fortfarande förundras över att jag överhuvudtaget ger mig ut i oväder och bestiger Helvetesberg!!! En sådan person är jag! En kvinna med pannben som aldrig ger mig fast det ibland känns otroligt tungt och jobbigt...!
I går kväll lurade jag ut min älskling på en tur på reflexbanan vid Östermalms IP. Äntligen var det pannlampsdags och det var helt fantastiskt roligt att springa runt i skogen i mörkret bland stockar, stenar och en massa lera tillsammans med den jag gillar allra mest! Vardagslycka och träningsglädje!
Varför tränar du?
