söndag 21 september 2014

Det är inte du som ska skämmas!

Det är inte ditt fel att du blev kränkt och misshandlad både fysiskt och verbalt! Det kan aldrig vara ditt fel!

Det kan aldrig vara ditt fel att du inte ville ge upp med att tro att det skulle bli bra tillslut. När du slutligen nådde botten hämtade du allt mod som fanns att uppbringa och då fanns det bara en väg att gå och den tog du. Vägen som leder bort.

Tiden läker alla sår säger man, jag tror snarare att man lär sig leva med ärren efter såren. Själen blir ärrad! Hon som är du blev ärrad för livet. Han ville få dig att tro att ingen ville ha dig. Låt inte honom definiera vem du är! Han har ingen talan! Du bestämmer vem du är! Du och ingen annan! 

I min värld är du den modigaste, starkaste, varmaste, vackraste människa jag vet! Du är min älskade dotter! Du är värd precis allt! Låt aldrig någon någonsin igen försöka förminska den du är! Ha ditt huvud högt! Du ska aldrig skämmas!

Sakta men säkert kommer hon som är du en dag resa dig som fågeln Fenix och flyga med dina egna vingar! Under tiden får du låna mina! Jag bär dig så länge du behöver tills du är flygfärdig!

Jag älskar dig!





Ps: jag har fått lov att skriva detta.

5 kommentarer:

  1. Det är sådana här mammauppgifter som får mig att bli livrädd ibland... Så glad din dotter ska vara som har dig som mamma. Lejoninna! Kram till er båda.

    SvaraRadera
  2. Så himla rätt du har. Och så bra att hon har stöd, så att hon blir stark igen. Snart. Jag vet precis hur det känns, fast ändå inte. Ingen är den andra lik, men ändå... <3

    SvaraRadera