Känslan...

 ... när man springer och det känns som att man kan springa hur långt som helst är magisk och en helt ny upplevelse i min värld! Men varför sprang jag inte längre då, när jag absolut hade orkat?  Det måste bero på min mentala blockering som kickar igång så fort jag tar ett löpsteg...! När tusan ska den gå över?

Hur som haver skorna skaver, sprang jag på vatten idag! Jag kände mig stark och levande! Så himla levande att det måste ha synts lång väg, för en man gick fram till mig och sa att han bara ville tala om för mig att han tyckte att jag var hur bra som helst som springer!Jag har aldrig träffat den mannen förut skall väl tilläggas, men tänk vad rätt han har!  En zlatanering som heter duga!

Transportspringa

Jag har hittat ett för mig nytt sätt att få in springandet i vardagen... Att transportspringa! Det betyder att om jag t.ex ska hälsa på min mamma  och dessutom måste handla lite mjölk osv (inte storhandla såklart), så springer jag till mamma, hälsar på henne, springer till affären, handlar och springer hem med matkassarna i händerna. Helt perfekt! Är inte det att zlatanera så säg?

Zlatanering en lördag

Här är bästa härliga träningskompisarna i HCZB!!! De gör mig glad! Idag tog vi en powerwalkrunda på ca 1 mil! Snacka om att zlatanera, trots förkylning!!! Galet härligt!!!