söndag 31 augusti 2014

Boostcykling, massa känslor, en stor portion tacksamhet, en orange sportbh och världens bästa man!

Jag anmälde mig till Vasa Trampet i Mora för att cykla ett lopp för att hedra min syster som dog i en obotlig hjärntumör för 6 1/2 år sedan.  Själva ceremonin arrangeras av Team Magnus. För mig kändes det fint att få göra detta för min syster, även om jag tror att hon var rejält förvånad där uppe i himlen över det faktum att jag cyklat alltså...

Team Magnus Wall of Honor ceremonin ägde rum i Mora kyrka. Där samlades ett gäng cykelklädda människor för att ta en stund och hedra någon som betytt oerhört mycket och som lämnat oss. Det var vackert, stämningsfullt och känslosamt.
Som sagt... Jag cyklade för att hedra min älskade, fina stora syster Kicki. Jag hade blivit tillfrågad om jag kunde säga några ord i kyrkan och just när jag blev tillfrågad kändes det självklart. När jag satt där i kyrkan och alla känslorna översköljde mig så kändes det inte lika självklart längre.

Vad säger man i ett tal för att hedra någon som betyder så ofantligt mycket och som man saknar?  Jag pratade bl a om att sorgen handlar om att lära sig leva med saknaden och att vi sakta men säkert vänjer oss vid att sakna. Att vi lär oss leva med saknaden. Sedan berättade jag att jag cyklat med läppstift och det kan jag lova var helt enligt Kicki style!


Det är inte alla dagar man är med i ett program där Eurovisionvinnare också deltar! Hela programmet var stämningsfullt, vackert och fyllt av hopp och tacksamhet!

Årets själva wall of honor plaketter avtäcktes och bars högtidligt ut från kyrkan. Där kunde vi var och en gå fram och fotografera och bara samlas och ta in atmosfären.




Cykla för livet - det känns livsbejakande och härligt! Jag cyklar för glädje! Igår hade jag förmånen att "boostcykla" det är cykling man gör när man kombinerar motion med att umgås och tanka energi och glädje med fina vänner och det gjorde jag med fina vännen S. Vi hann umgås, prata om livet och åka omkring på Moravägarna och bara äga!!! Min andra fina vän S - hon är lite mer hard core så hon cyklade betydligt längre än vad jag gjorde. Henne kunde jag boosta med efter loppet! Det känns fantastiskt härligt att vara omgiven av fina vänner!


I mål stod mitt livs kärlek! Jag är så himla glad över den här mannen! Han är mitt stora stöd och han till och klädde ut sig i lite cykelkläder bara för att det är kul! Min oranga sportbh lyser lika glatt som mitt sinne vid målgången!

Vilken fantastiskt härlig dag det blev! Den 30 augusti 2014 cyklade jag för livet och glädjen och för att hedra min fantastiska stora syster!

Kicki - om ni får läsa bloggar i himlen så bokar jag en date när vi ses igen! Då ska vi dricka cola light, äta marabou choklad och självklart frossa med surströmming!

lördag 23 augusti 2014

Rehab och lite lagom med narcissism ( jag lovar Steven)!

Rehabträning är inte det mest sexiga som finns, så är det bara. Nu har jag haft ont i min himla häl i 5 månader och det är nästan så jag inte kommer ihåg hur det känns att inte ha ont. Jag går på sjukgymnastik, tränar med PT och tränar med mig själv! Mycket av träningen handlar just nu om att jobba med de inre magmusklerna och träna tålamodet...  Att börja om och bli stark inifrån och ut.

De inre magmusklerna... Gissa hur lätt det är på en skala att överhuvudtaget hitta dem! När man väl hittat dem ska de vara påkopplade. Det är väl en sak när man är stilla, men så fort man rör sig t ex i benböj eller annat så är de som försvunna!

Min sjukgymnast sa till mig sist jag var hos henne och låg och deppade med akupunkturnålar i hela hälen, på handen och mitt på huvudet - att jag kommer att få en helt ny kropp att jobba med när jag är klar med detta...

Gissa om jag ser fram emot det! Att inte ha ont och att bli stark det är mitt huvudträningsmål just nu!

Allt är självklart inte dåligt med att inte kunna göra det man vill. Helt plötsligt öppnar sig nya möjligheter och jag får tänka i andra banor, som t ex med cyklingen!

Undertiden får jag påminna mig om att jag äger och vara så där lite lagom narcissistisk.

Jag fortsätter framåt och självklart är jag dökär i mig själv för det mår jag så vansinnigt bra av!