Rehab och lite lagom med narcissism ( jag lovar Steven)!

Rehabträning är inte det mest sexiga som finns, så är det bara. Nu har jag haft ont i min himla häl i 5 månader och det är nästan så jag inte kommer ihåg hur det känns att inte ha ont. Jag går på sjukgymnastik, tränar med PT och tränar med mig själv! Mycket av träningen handlar just nu om att jobba med de inre magmusklerna och träna tålamodet...  Att börja om och bli stark inifrån och ut.

De inre magmusklerna... Gissa hur lätt det är på en skala att överhuvudtaget hitta dem! När man väl hittat dem ska de vara påkopplade. Det är väl en sak när man är stilla, men så fort man rör sig t ex i benböj eller annat så är de som försvunna!

Min sjukgymnast sa till mig sist jag var hos henne och låg och deppade med akupunkturnålar i hela hälen, på handen och mitt på huvudet - att jag kommer att få en helt ny kropp att jobba med när jag är klar med detta...

Gissa om jag ser fram emot det! Att inte ha ont och att bli stark det är mitt huvudträningsmål just nu!

Allt är självklart inte dåligt med att inte kunna göra det man vill. Helt plötsligt öppnar sig nya möjligheter och jag får tänka i andra banor, som t ex med cyklingen!

Undertiden får jag påminna mig om att jag äger och vara så där lite lagom narcissistisk.

Jag fortsätter framåt och självklart är jag dökär i mig själv för det mår jag så vansinnigt bra av!