Är det rädslan av att en dag vakna och helt plötsligt upptäcka en antydan till mustasch, eller skäggväxt på hakan? Osexig absolut, men om man trimmar hakskägget kanske man kan bli medlem i ZZ-top...
Handlar det om rädslan över det faktum att gravitationen i den åldern verkligen håller ett antal kroppsdelar i ett järnhårt grepp? Vi talar självklart mage, bröst och ögonlock.
Kan det vara rädslan att helt plötsligt inte ha armar som är långa nog för att kunna se det som står i den där tidningen eller boken? Eller att behöva förstora texten i telefonen för att kunna läsa sms:en.
Det kan också vara en rädsla för att bli en sådan som helst av allt vill åka tunnelbana naken mitt i vintern för att överhuvudtaget få lite svalka...
Jag är en medelålderskvinna och jag älskar varje minut! Jag vet vem jag är och jag känner mig trygg med att vara jag. Jag behöver inte kämpa så förtvivlat för att försöka passa in för jag vet att jag duger för att jag är jag! Jag behöver inte heller söka andras gillande för att känna mig trygg. Gissa på en skala hur befriande det känns.
Med medelåldern kommer så småningom övergångsåldern! Den åldern är magisk! Man går från någonting vant till något annat som är nytt och annorlunda och det är galet spännande! Förutom att kroppen förändras utanpå så förändras man inuti, om man vågar!
När en medelålderskvinna bejakar livet och ger sig ut på äventyr, ja då heter det att hon är en klimakteriekärring, eller har en ålderskris! De som säger så har absolut ingen aning!
Den medelåldern jag lever i gör att jag verkligen njuter av livet! Jag känner en lust att prova nya saker, att utmana mig själv och det känns galet befriande och härligt!
Jag har mer gråa hår än jag kan räkna, men jag känner mig skitsnygg, glad och nyfiken på livet och min bästa tid är absolut nu!
Så till alla er som tror att medelåldern är slutet på livet - lugn, bara lugn! Medelåldern äger!
Bästa! <3
SvaraRadera