Vad betyder det egentligen? Att jag blivit helt egenkär och egotrippad? Nej inte ett dugg! Däremot handlar det om att förstå mitt värde!
Det tog nämligen ett bra tag för mig att knäcka koden... ! Till slut har jag kommit fram till att jag ska sluta att jämföra mig med andra. Det finns nämligen alltid någon som är smartare, mer intelligent, som har ett vackrare hem, mer spännande jobb, som springer snabbare, som är snyggare, som är trevligare, klokare, som har mer planerat och målinriktat liv, som har mer roligt, som är mer initiativrik, som reser och upptäcker nya saker hela tiden, som har superkoll och som är insatt i allt som händer i världen och har en välformulerad åsikt och analys kring det, som har svar på tal i alla situationer osv... Det där kan hålla på i en oändlighet. Jag är jag och ingen annan och det är faktiskt bara jag som kan leva mitt liv! Istället för att jämföra mig med andra, så väljer jag att inspireras av andra!
När jag var yngre var det mer viktigt att känna att jag passade in, att få andras gillande... Så tänker inte jag i samma utsträckning längre och det är galet befriande!
När jag säger att jag är kär i mig själv, så betyder det att jag ger mig en klapp på axeln och säger - tusan vad bra jag är! Att jag bekräftar mig själv! Det ger mig energi och den energin behöver jag!
Måste man vara kär i sig själv? Klart man inte måste! Men det underlättar helt klart! Om jag är kär i mig själv, så har jag lite mer att ösa ur och på så vis kan jag ge mer till de jag har runt omkring mig! En vinna-vinna situation helt enkelt! Det handlar om att ta hand om mig och vara rädd om mig! Så många tror att de inte duger!!! Det är helt galet! Klart vi duger! Alla duger precis som man är!
