söndag 7 september 2014

Nyp mig i armen för tjyven!


Min väninna S och jag begav oss igår ut på en cykeltur i skärgården. Dagen började något mulen men precis när vi lastat av cyklarna från bilen blev det strålande sol! Vädergudarna var på gott humör! 

Vi cyklade på varierat underlag, både på landsväg, till skogs och på stenar! Skogspartiet var nog min absoluta favorit tror jag! Så kom vi fram dit vi planerat att stanna för att äta matsäck! Utsikten var magisk och lyckligtvis hittade vi någon som kunde fotografera oss i detta paradis!


En riktig hard core tjej är S. Hon cyklar i en helt annan liga än jag. Hon inspirerar big time!



Naturen är storslagen!
Det är något alldeles särskilt som händer när man tittar ut över havet! Det går liksom aldrig att bli mätt på vyn! Det är rogivande, meditativt och balsam för själen!

Boostcykling är helt min grej! Kvalitetstid med en kär väninna, upplevelser i massvis, matsäck och motion och allt på ett bräde! Det är svårslaget!

Jag känner mig påfylld och lycklig! 4 mil fick vi in denna dag! Nyp mig i armen! Livet är gott!


söndag 31 augusti 2014

Boostcykling, massa känslor, en stor portion tacksamhet, en orange sportbh och världens bästa man!

Jag anmälde mig till Vasa Trampet i Mora för att cykla ett lopp för att hedra min syster som dog i en obotlig hjärntumör för 6 1/2 år sedan.  Själva ceremonin arrangeras av Team Magnus. För mig kändes det fint att få göra detta för min syster, även om jag tror att hon var rejält förvånad där uppe i himlen över det faktum att jag cyklat alltså...

Team Magnus Wall of Honor ceremonin ägde rum i Mora kyrka. Där samlades ett gäng cykelklädda människor för att ta en stund och hedra någon som betytt oerhört mycket och som lämnat oss. Det var vackert, stämningsfullt och känslosamt.
Som sagt... Jag cyklade för att hedra min älskade, fina stora syster Kicki. Jag hade blivit tillfrågad om jag kunde säga några ord i kyrkan och just när jag blev tillfrågad kändes det självklart. När jag satt där i kyrkan och alla känslorna översköljde mig så kändes det inte lika självklart längre.

Vad säger man i ett tal för att hedra någon som betyder så ofantligt mycket och som man saknar?  Jag pratade bl a om att sorgen handlar om att lära sig leva med saknaden och att vi sakta men säkert vänjer oss vid att sakna. Att vi lär oss leva med saknaden. Sedan berättade jag att jag cyklat med läppstift och det kan jag lova var helt enligt Kicki style!


Det är inte alla dagar man är med i ett program där Eurovisionvinnare också deltar! Hela programmet var stämningsfullt, vackert och fyllt av hopp och tacksamhet!

Årets själva wall of honor plaketter avtäcktes och bars högtidligt ut från kyrkan. Där kunde vi var och en gå fram och fotografera och bara samlas och ta in atmosfären.




Cykla för livet - det känns livsbejakande och härligt! Jag cyklar för glädje! Igår hade jag förmånen att "boostcykla" det är cykling man gör när man kombinerar motion med att umgås och tanka energi och glädje med fina vänner och det gjorde jag med fina vännen S. Vi hann umgås, prata om livet och åka omkring på Moravägarna och bara äga!!! Min andra fina vän S - hon är lite mer hard core så hon cyklade betydligt längre än vad jag gjorde. Henne kunde jag boosta med efter loppet! Det känns fantastiskt härligt att vara omgiven av fina vänner!


I mål stod mitt livs kärlek! Jag är så himla glad över den här mannen! Han är mitt stora stöd och han till och klädde ut sig i lite cykelkläder bara för att det är kul! Min oranga sportbh lyser lika glatt som mitt sinne vid målgången!

Vilken fantastiskt härlig dag det blev! Den 30 augusti 2014 cyklade jag för livet och glädjen och för att hedra min fantastiska stora syster!

Kicki - om ni får läsa bloggar i himlen så bokar jag en date när vi ses igen! Då ska vi dricka cola light, äta marabou choklad och självklart frossa med surströmming!

lördag 23 augusti 2014

Rehab och lite lagom med narcissism ( jag lovar Steven)!

Rehabträning är inte det mest sexiga som finns, så är det bara. Nu har jag haft ont i min himla häl i 5 månader och det är nästan så jag inte kommer ihåg hur det känns att inte ha ont. Jag går på sjukgymnastik, tränar med PT och tränar med mig själv! Mycket av träningen handlar just nu om att jobba med de inre magmusklerna och träna tålamodet...  Att börja om och bli stark inifrån och ut.

De inre magmusklerna... Gissa hur lätt det är på en skala att överhuvudtaget hitta dem! När man väl hittat dem ska de vara påkopplade. Det är väl en sak när man är stilla, men så fort man rör sig t ex i benböj eller annat så är de som försvunna!

Min sjukgymnast sa till mig sist jag var hos henne och låg och deppade med akupunkturnålar i hela hälen, på handen och mitt på huvudet - att jag kommer att få en helt ny kropp att jobba med när jag är klar med detta...

Gissa om jag ser fram emot det! Att inte ha ont och att bli stark det är mitt huvudträningsmål just nu!

Allt är självklart inte dåligt med att inte kunna göra det man vill. Helt plötsligt öppnar sig nya möjligheter och jag får tänka i andra banor, som t ex med cyklingen!

Undertiden får jag påminna mig om att jag äger och vara så där lite lagom narcissistisk.

Jag fortsätter framåt och självklart är jag dökär i mig själv för det mår jag så vansinnigt bra av!

lördag 12 juli 2014

Ett troslöst cykeläventyr!


Jag orkar inte köra till Söderköping, sa Sissel. Sagt och gjort träffades vi 8:30 och körde just mot Söderköping. Man kan ju ändra sig sa hon och vilken himla tur att hon gjorde det! Cykling längs med Göta Kanal stod på programmet. Så här galet lycklig var jag när vi cyklat 6 hela långa mil! Känslan att stå där i Söderköping med cykeln och vara helt troslös (man har nämligen inga trosor under cykelbyxorna... lite kinky jag vet men jag har vant mig) var helt fantastisk! Men vi tar det från början...


Vi svängde av mot Mem och åkte förbi ett helt blått fält av lin... Det är svårt att fånga kontrasten på bild, men det var så vackert som i en saga.

Vi parkerade bilen i Mem och började vårt cykeläventyr uppför kanalen.  Gulligt och pittoreskt värre!
 Många slussar blev det och hela vägen var lättcyklad och härlig! Vi träffade på många andra leende cyklande människor och alla hälsade glatt och vi kände nog alla en slags besjälad cykelgemenskap tror jag.
 Det är galet fascinerande det där med slussar... Vilken fantastisk konstruktion!

Sissel glad och lycklig! Som hon cyklar den människan!!!


Redo för ett äventyr!


  Vi cyklade längst kanalen och gav då och då ifrån oss cykelglädjetjut över att få uppleva underbar natur och härligt sällskap.  Hela dagen var en toppdag och vi både åt och fikade längst vägen! Allt för att göra äventyret extra härligt!
 Bedövande vackert både landskapet och babsen på cyklarna!!!

Efter att ha cyklat ett antal mil kom vi till en lite mer ansträngande men rolig passage. Det var den ena helvetesbacken efter andra. Underlaget var varierat med allt från asfalt till skogspartier där vi cyklade över stenar och rötter vilket var riktigt kul. Äntligen fram till Brådtom! Vilken oas! Vi möttes av underbar glass, god dricka och lite att tugga på. Vi blev påhurrade av en yngre kille som var där med sina två små barn. Han var galet imponerad över oss! Vi stod också och pratade med en äldre herre som tyckte vi var helt fantastiska! Klart som korvspad att sådant gör att de 3 milen vi cyklade tillbaka gick som på ett kick! Vi till och med flög fram i backarna!


Lyckliga och förvånansvärt pigga i benen lastade vi på cyklarna på bilen och körde hemåt! Vilken fantastisk dag! Jag riktigt kände hur livsanden dansade samba och jag somnade lycklig i soffan kan jag lova! En härlig dag som jag lägger in på mitt måbrakonto!

onsdag 9 juli 2014

Rehab och specialsulor - när det inte riktigt blir som man tänkt sig...

Väldigt ofta blir saker och ting absolut inte som man tänkt sig... I mitt fall skulle 2014 bli året när löpningen lossnade och jag kom ut ur min bekvämlighetszon. Tjena... I stället blev det året när kroppen sa nej och nu är det som det är.

Det är galet lätt att bara fokusera  på det jag inte kan och fastna i det, i stället för att fokusera på det jag kan.

Klart som tusan att man ibland kan känna sig något frustrerad när det inte blir som man tänkt sig. Tänker då på det här youtubeklippet som jag bara älskar! Språket är nog så färgstarkt, men passionen älskar jag!


I mitt fall kan jag inte springa, men jag kan göra rehabövningar varje dag, jag kan gå i skor med specialsulor max 20 minuter/dag, jag kan styrketräna och jag kan cykla.  Det är avsevärt mycket mer än jag gjorde  under mina 27 år som soffpotatis! Jag får inte glömma bort vilken galen resa jag gjort!

Igår tog jag cykeln och drog till skogs tidigt på morgonen! Solen sken, fåglarna kvittrade och sjön låg spegelblank. Det är svårslaget!

2014 blir året när jag bygger mig galet stark! Vilket kanon år!

söndag 8 juni 2014

9 MIL och Giro d´Ekerö!



Jag och mina väninnor C och U bestämde oss för att träffas och cykla. Jag cyklade till C och mötte upp henne i Hornstull och sedan cyklade vi till Drottningholms slott och mötte där upp U. Vi var lite tveksamma om vi skulle orka ända fram till vårt mål för dagen, men det kändes så bra så vi beslutade oss för att fortsätta. Målet var Äppelfabriken på Färingsö.  Även om det gick riktigt bra mesta delen av tiden så kändes på riktigt ett tag där som om vi aldrig skulle komma fram! Vi cyklade, cyklade och cyklade genom ett fantastiskt vackert Ekerö!
Väl framme satt vi i en lummig trädgård och avnjöt en underbart god lunch med Äppelfabrikens egenhändigt gjorda äppelmust att dricka! Till efterrätt blev det rabarberpaj och vaniljsås!  Äppelfabriken är väl värt ett besök kan jag bara tipsa om! Vi passade på att catch up på vad som hänt sedan vi sågs sist och snackade om livet med cykelbyxor, träning och livet i allmänhet.  Den coola U är SM mästarinna i armbrytning och ska för övrigt tävla i VM under hösten! Snacka om girlpower!!!  Min underbara träningsväninna C är också galet grym och i sin bästa form ever! Vilken kvinnokraft!

Mitt i allt trevligt pratande insåg vi att vi ska cykla lika långt tillbaka...! Upp på hojen och iväg! Jag kom in i ett superflow och trampade på! Det blev lite Giro `d Ekerö varning på mig om man säger som så! Vi lämnade armbryterskan kvar på Ekerö och trampade iväg mot Drottningholms slott! Självklart var vi tvungna att ta en bild med våra schnygga hojar...!



Sedan bar det iväg hemåt! Jag lämnade C i Hornstull och trampade hemåt! När jag kom hem insåg jag att jag trampat 9 hela mil denna lördag! Nästan hela tjejvättern...! Då blev jag lite chockad! Jag som aldrig cyklat så långt i hela mitt liv! Rumpan kändes ok och cykelbyxorna satt där de skulle!

Det är verkligen kul att prova nya saker, att variera träningen och göra träningen än mer lustfylld! Att förena nytta med nöje är så himla roligt och helt min grej!  Denna dagen fick mig nästan helt att glömma bort hur ledsen jag är att jag just nu inte kan springa pga av skada! Sedan blir jag så himla glad av att träffa inspirerande och härliga väninnor! Saknade en som var iväg på en SPA-resa! Nästa gång M, får du tusan hänga på!

Tack för en kanonlördag!