Typ bragdgulds stort - EN MIL.....!!!

Vilken galen vecka! Det har varit en vecka med alldeles för mycket jobb och ändå har jag hunnit få in tid för att vara mamma, fru, dotter och att träna...! Vet inte riktigt hur det gick ihop, men det gjorde det!

Pannlampsspringandet skulle dock få stryka på foten, för det skulle jag bara inte kunna få in. Så helt plötsligt av en händelse får jag lite tid över igår kväll och ringer då min fina träningskompis C, som direkt var på. Kl. 17:15 stod vi start klara med pannlampan tänd vid reflexbanans start och drog iväg på äventyr.  Vi kände oss lite mer hugade just denna lördagkväll och tänkte att det nu var dags att prova milen!!!

Jag hade liksom ingen uppfattning om hur det känns att springa en mil. För mig låter det typ maratonlångt...! Hur som haver for vi två medelålderskvinnor fram över stock och sten, uppför den ena helvetesbacken efter den andra, ner för branta "stup", dundrades fram i snömodd, dessutom träffade vi en häst och precis hela tiden njöt vi av varenda sekund.

Vi sprang där i skogen och ropade högt - vi äger, fy tusan vad vi är bra och vips var milen avklarad! Det häftigaste av allt för min del var att jag kände att jag kunde mata på i uppförsbackarna och att jag ändå hade kraft kvar när vi hade sprungit klart. Tänk vad man kan när man inte ger sig!!!

Jag vet, vi ser smått chockade ut efter vår bedrift och det var vi också. Det är en himla härlig känsla att chocka sig själv emellanåt och jag som aldrig tidigare i mitt liv sprungit en mil var näst in till euforisk! Jag har nått fram till ett av mina stora mål! Det är hur stort som helst. Typ bragdgulds stort!

Här står jag och bara äger! Jag, den medelålderskvinnan,  som nu är en millöpare!!! Det här kommer jag att leva på länge, länge! Nu väntar en ny vecka och jag är redo för nya mil! Ha det!