2012 bring it on and come what may!

Precis så känns det! Jag har bestämt mig för att 2012 ska blir ett kanon år på alla tänkbara vis. Självklart har jag ingen aning om vad 2012 har på lut för mig, säkert blir det både upp och ner. Bring it on and come what may, innebär för mig att jag är redo och jag tar det som kommer en sak i taget! Man kan bara äta en elefant i bitar och så tror jag det är med livet också. Det handlar om att ta ett steg i taget.

En mycket klok väninna M, skrev på i sin facebookstatus att hon brukar ha "årets ord" och det känner jag att jag kärleksfullt snor rätt av.

I mitt fall tänker jag ska ha två årets ord: LYFTA (som jag "snor från M) och EXTREMT KUL!

LYFTA - att fortsätta lyfta blicken och hjälpa mig själv att komma ihåg att jag kan mer än jag tror!
EXTREMT KUL - ja det tänker jag ha under tiden jag LYFTER!!!

• Jag ska utmana mig själv att för första gången i mitt liv anmäla mig till att springa några lopp! Jag är livrädd, för jag är ju inte riktigt en joggande kvinna ännu, men nu tänker jag strunta i att jag är rädd och tänker springa ändå! Mina hjärnspöken får helt enkelt flytta på sig!
• Jag vill kunna springa en mil!
• Jag hoppas att jag efter en vända till i blåväst (rookie på NMT) tar en grön väst (basic) fram emot sommaren!

2012 bring it on and come what may!  

Årets bästa lördag ever hittills iallafall!!!

Äntligen var det dags för NMT- provapå på Östermalms IP! Jag hade 8 st provapåare som ville följa med, men efter lite "svinn" blev det 6 st! Alla dessa hade galet mkt pirr i magen och jag förstår precis hur det känns! 

Foto Sussi/NMT

Vi samlades i ett omklädningsrum där bästa Hillevi Wahl berättade om sin träningsglädje och träningsresa från otränad till GI- Jane! Hon är en sådan underbar människa och hennes bok EXTREMT KUL är helt fantastisk! Efter Hillevi kom Jens och han berättade lite om NMT, om träning, kost osv! Sedan var det dags för uppställning! Galet isigt var det kan jag lova och tack och lov hade jag mina icebugs! Min bästa investering ever! Jag är kär dojjorna faktiskt!

Foto Sussi/NMT

Vi var drygt 120 provapåare tror jag och vi delades in i 4 grupper, som alla leddes av en ledare och ett ankare (jag fick min favo AnkarÅsa )! Alla mina provapåare och jag kom i samma grupp och det var jätte kul! Vi började att jogga lätt som uppvärmning, sedan var det upphopp, planka, grodhopp, jogga lätt igen osv till dess vi kom fram till ett jätte djupt dike. Det kändes som det var flera mil djupt...! Hur som haver så skulle vi ner i diket och upp till andra sidan, göra upphopp, armhävningar och ner igen och tillbaka från start position. Här älskade jag icebugsen mer än någonsin! Det här höll vi på med x-antal vändor!  

Sedan joggade vi vidare till ett isigt och lite grusigt fält där Bruno ledde oss i statiska magövningar, lite brottning (jag skulle bl.a brottas med en man som trodde att han skulle få en lätt match, men han visste inte att han hade att göra med en kvinna med pannben - du är ju stark sa han förvånat!), fyrmannasitup, styrkeövningar och benböj.... 50 st ordentliga skulle vi göra och Bruno sa att det kommer kännas härligt i benen och självklart fick han så rätt!!!

Foto Sussi/NMT

Här vinner vit-mössan över bästa Linda som jag har lockat med att anmäla sig till rookiecampen som börjar den 24 januar på Zinken!

Foto Sussi/NMT

Här - ett exempel på en fyrmannasitup! Carina, min granne (i svart mössa mot kameran)  kämpar som bara den! En sak är säker, fyrmannasitups är mycket roligare än att göra dem själv tycker jag!

När denna station var klar så blev alla vi 120 personer tillsagda att ställa oss på var sin sida av ett dike med isigt vatten i. Ta av er handskarna säger Jens och Bruno...! Jag började lätt ana att något var på gång...! Jo då - vi skulle ställa oss i armhävningsposition över diket, men våra bara händer i det isiga vattnet...! Kallt var bara förnamnet! Sedan var det jägarmasch tillbaka till Östermalms ip och vips hade 75 härliga minuter gått!  Tänk att tiden går så himla fort när man har kul!!!

Så här glada var Linda, jag och Carina efteråt! Man blir helt enkelt så här glad av NMT! Ren och skär träningsglädje från början till slut! Linda fortsätter som sagt med mig på Zinken och det blir hur kul som helst! Carina, som är en van joggare kanske provar basic!!!

Summa sumarum av den bästa lördagen ever hittills! Efter 2 månaders uppehåll pga träningsskada (ja, jag väljer att kalla vaden för det, för hade jag legat kvar i soffan hade inte vaden och kroppen fått uppleva den smärtan, eller fått uppleva bindvävs och underpubisbensmassage), så är jag tillbaka! Det är en sådan grymt underbar känsla! Jag har saknat endorfinkickarna av att se att jag kan mer än vad jag tror! Visst behöver jag träna upp flåset igen, visst känner jag att jag behöver träna på styrkan igen, men va tusan.... I´m back! Vaden höll sig alltså lugn och det var en sådan lycka att springa och slippa känna mig begränsad av den!!!

Jag lyckades stuka en tumme, har blåmärken på benen och ett megastort blåmärke på rumpan, mina nya joggingtajts har ett hål i rumpan, men vad gör det när det är så extremt kul!!! Och träningsvärken då... japp den känns!!! Glädjen att få se världens starkaste Pippi (min rookieträningskompis Carina, som brukar bära runt män på Zinken) var underbar! Henne och alla andra träningskompisar är galet saknade! Tack till alla ledare och ankare som gjorde den här dagen till årets bästa lördag hittills!!!

Typ årsbokslut!

Idag är jag precis 49 år och 11 månader och just idag känns som en bra dag att göra ett årsbokslut. Min resa började egentligen den 4 oktober 2010. Det var där och då jag tog mina första stapplande steg mot att hitta hon som är jag! Där på ett svettigt gym insåg jag att det är nu det gäller och under 12 veckor körde jag det hårdaste jag förmådde i tävlingen PT-fighten. Jag tror inte att världens goaste PT först trodde att han tränade en blivande vinnare, men det gjorde han och det har förändrat så mycket i mitt liv.

Under 2011 har min resa fortsatt och mycket har för mig handlat om mod att ta reda på vem hon som är jag är och vill vara, att kliva utanför min intevågalevafulltutzon. Att vinna PT-fighten visade mig att det helt klart bor en riktig fighter i mig och det är underbart! Det är slut med att gömma mig för att jag känner mig tjock och ful, slut med att tro att jag inte kan! Jag kan en himla massa faktiskt och helt ärligt tycker jag att jag är en vacker, fantastisk, stark, cool och en himla imponerande medelålderskvinna! Jag äger helt enkelt och det är så galet befriande att äntligen vid 49 år och 11 månader fatta det på riktigt och stå för att jag faktiskt tycker det!

Jag är så otroligt tacksam för mitt liv och jag försöker att leva och njuta av det på mitt allra bästa sätt! Tänk vad mycket det har hänt i år...

• Jag har övervunnit min rädsla för att åka Balder och Kanonen på Liseberg. Jag gjorde det och jag trodde att jag skulle dö precis hela tiden. De som satt framför mig fick säkert livslång tinitus pga av mitt skrikande, men det bjuder jag på!
• Jag har utmanat mig själv på alla tänkbara plan genom att anmäla mig till Nordic Military Training!  Jag höll på att kräkas av nervositet, men jag gjorde det! Jag gick dit alldeles själv och blev helt kär! Kär i kickarna, kär i människorna, kär i att varenda gång jag tränade upptäcka att jag kan mer än jag tror!!! Jag blev till och med kär i mig själv! Jag har kämpat uppför helvetesberget i Tanto i min snigelfart, jag har kämpat i lera och träsk genom NMT-tjurruset special och jag gjorde det!!!!
• Man kan tro att träningen på NMT skulle vara det svåraste och mest utmanande - men en sak som var lika läskig för mig, var att trycka in hela min frodighet i ett par löpartajts och out:a min rumpa som är lika stor som hela Tantolunden...! 
• Vaden måste jag nämna! Att få problem med vaden var till en början ett himla elände! Jag var irriterad för att den hindrade mig från att göra det jag ville. Nu så här med lite perspektiv, var vadproblemen det bästa som kunde hända mig. När jag fick höra att jag inte kunde träna NMT på ca 1 1/2 månad, började jag gråta...! ALDRIG har jag tidigare gråtit för att jag inte kan träna! Den känslan är hur stor som helst! 

Tack vare att jag har utmanat mig själv på så många sätt så har jag hittat bra redskap som hjälper mig att leva det som är mitt liv och det är stort för mig!

Jag kan idag säga att jag är en tränande medelålderskvinna, en krigare, en fighter, som vågar utmana mig själv och som dessutom gillar lera och kan göra armhävningar, stå i planka och som när vaden är i form tänker vara en joggande kvinna! Pannben på det!

Att fylla 50 blir hur kul som helst och det känns klart som att det är rätt många vuxenpoäng på det! Just nu tänker jag dock njuta av att vara 49 år och 11 månader en hel månad till!!!

Gott Nytt år! 

Vad gör man inte för att få träna NMT igen???

Vaden och jag går hos en massageterapeut, eller torteraren i Hökis, som han kallas av mig! Han har passat på att riktigt tortera mig med bindvävsmassage och det är en näradödenupplevelse, som heter duga.

Igår när jag låg på massagebordet matt av bindvävsmassagetortyren, så sa han lungt och försiktigt... Bli inte rädd nu,  men jag tänkte massera bakom/under pubisbenet. Snurrig som jag var av smärtan, kunde jag för mitt liv inte komma ihåg var det där nedra benet låg (måste ha sovit på den anatomilektionen på sjuksköterskeutbildningen), men raskt blev jag varse om det kan jag meddela.

Hej hopp säger jag! Allt hänger tydligen ihop, vaden, ljumskar och det nedra pubisbenet...! Snart ska jag, vaden och pubisbenet vara stridsdugliga igen, bara så ni vet!!!

Veckans lista vecka 50

Veckans uppsida:

• Lyckades hålla ögonen öppna hela dagen som jag var på utbildning!        
• Besökte" torteraren i Hökis " (min massageterapeut m a o. Bindvävsmassage gör galet ont, men vi gör framsteg säger han medan han sätter fingrarna precis där det gör så ont så jag bara har lust att knocka honom...
• Besökte torteraren i Hökis en gång till och denna gången tejpade han in mina vader i orangefärgad tejp! Han säger att det ska hjälpa till att fixa mina himla vader fortare...! Känns snyggt! När jag ändå är inne på vaden kan jag meddela att den känns lite bättre, vilket ger mig hopp!
• Förhandsreleasepartymingel på Zinken med bästa NMT-vänner och Hillevi Wahl! Galet härligt och Extremt kul att träffa gänget! 
• På tal om extremt kul så håller jag på att läsa boken och igenkänningsfaktorn är klart hög!
• Ögonbrynen är på plats igen!!! Känns fantastiskt härligt!
• Har date:at med Tomten - jag och resten av världen...! 
• Härligt snack med bästaste kompisen Thomas!
• Mysigt fika med Nettan - den varma chokladen med vispgrädde som vi beställde på Gunnarsons på södermalm var som en härlig mjuk bomb i magen!
• Rolig sms växling med Blåväst-Pippi! Hon är världens starkaste tjej tror jag, för hon bär män!
• Var på jakt efter vinterlöpartights, hittade ett par och de var ett par storlekar för små tänkte jag. Frågade expediten om det fanns större storlek. Nej, detta är den största...! Då började jag elda upp mig inombords...! Tänk att man som frodig kvinna inte ska kunna köpa joggingbrallor osv..., men så kom jag hem och provade paret jag hade köpt (trots att de var för små) och tänk - jag kom i dem!!!
• Supermegajulkonsert i Gustav Vasa Kyrka (vilken magiskt vacker kyrka) med Göran Fristorp och Anna-Lotta Larsson! Äntligen har julkänslan kommit till mig! TACK!

Veckans nersida

• Snöslask!
• Tråkiga föreläsare...
• Negativa tankar...! Bort med eländet!

Vecka 50 har gått i rasande fart och det har varit en ganska bra vecka på de allra flesta sätt! Att julkänslan äntligen har gjort sitt inträde känns härligt och nu kan jag börja se fram emot julhelgen. 

Vecka 51 tror jag blir hur bra som helst. Det är sedvanlig julstress, mkt jobb, ett hockeyderby (må rätt lag vinna), lite träning och annat smått och gott!

Vad önskar du dig frågar avkomman...! Helt ärligt önskar jag mig ingenting! Jag har precis allt jag önskar, ok förutom en fungerande vad, men den är pågång...!

En synnerligen härlig vecka 51 önskar jag alla er som av en eller annan anledning råkar snubbla in på denna blogg!!!

TRÄSKLYCKLIG OCH TRÄSKHÖG!

NMT hade en lördagsspecialare där alla västar (röd, grön och blå) var inbjudna till att köra en Tjurrusetspecial á la NMT. Det innebar 2 timmars träning på Tjurrusetbanan i LillJansskogen. Jag kände mig ytterst tveksam om jag kunde vara med, eftersom jag är den som springer långsammast, eller inte springer så långt överhuvudtaget. Jag hittade hur många orsaker som helst för att faktiskt inte kunna vara med.

Leran kändes av någon anledning väldigt kittlande och varför i hela friden skulle jag tillåta mig själv att inte prova? Vad var det värsta som skulle kunna hända? Att jag inte orkade? Det är väl inte hela världen om man tänker efter.  Hur som haver skorna skaver tog jag mig i kragen och bestämde mig efter lite pepp från en annan NMT:are att faktiskt vara med!

Sagt och gjort så tog jag bilen till Östermalms IP, där vi alla skulle träffas. Det var typ 10000 röda och gröna västar och 5 blå - de blåa var mina rookieskompisar från Zinken! Vi hade bestämt oss för att vi hjälper varandra heeeela vägen ända till akuten om så skulle behövas...!

Så bar det av med uppvärming, hög ben och höga ben upp mot rumpan och så där höll vi på in i skogen. Det var kul att vara på ett nytt ställe och precis när jag kände att nu orkar jag inte ta ett steg till (igår märkte jag att det sitter i huvudet), ja då stannade vi och gjorde lite jägarvila, plankan, armhävningar och sedan bar det av igen. Jag som är långsammast fick springa först, för att lägga tempot i rätt fart för mig... Det är kärlek - NMT kärlek!

Träningen anpassades efter allas förmåga - de röda fick härja runt mest, de gröna näst mest och vi blåvästar så mycket vi bara orkade.  Vi kom till ett dike fyllt med illaluktande gyttjevatten som räckte upp till midjan. Ner och spring sa Bruno (vår instruktör) och kom ihåg att ni blir bara blöta en gång och det är första gången, sedan är ni redan blöta så då spelar det ingen roll och det var en logik på hög nivå som kändes solklar.

Att springa, eller försöka ta sig fram i ett oktoberkallt geggamojsvatten, där skorna fastnade i gyttjan var en intressant upplevelse och GALET jobbigt. Jag gick fram på ren och skär vilja! Sedan var det upp och in i skogen och plankan, armhävningar osv...

Lite mera spring och sedan skulle vi ta oss upp för ett lerigt helvetesberg som fick helvetesberget i Tanto att se ut som en liten kulle. Här pratar vi Kebnekajse...! Vi gjorde en rolig övning där alla sitter i led mellan benen på varandra och sedan ska den som sitter längst fram resa sig upp och springa upp för berget och sätta sig längst bak och så där höll vi på en bra bit uppför berget. Gissa om lera är halt? Sedan var det bara att ta sig upp för helvetesberget och även där - sådan himla mega pepp!!! Medan de andra väntade på mig så vilade de i plankan. De måste älska mig!!!

Tillslut kom vi fram till träsket. Det kändes som ett oändligt träskhav och springa känns väl som en överdrift att kalla det jag gjorde, snarare att jag tog mig fram.  Tillslut kom jag och en annan blåväst ut ur träsket och då stod alla andra underbara NMT:are och bara tjoade och peppade och hejade! Man kände sig som en total vinnare och det måste jag säga att jag tycker att jag var. När jag väl kom fram fick jag världens kram av en instruktör! Fatta vilken mega pepp!!!

Och så där höll vi på i 2 timmar och tillslut var passet slut...! Jag gjorde det! Jag klarade att vara med! Jag är så galet stolt över mig själv och för mig är det här min största bedrift ever!!! Jag har utmanat mig själv på alla tänkbara vis och jag har tusan börjat få PANNBEN!!!

Här är mina leriga ben och skor...! 100 liter lera i varje dojja - jag lovar! Jag luktade som en träskdrottning precis över allt!!!

Här är Carina, jag och Nettan som blev Veckans NMT:are!!! Vilken himla lycka!

Här är vi alla 5 rookisar från Zinken som var med på detta fantastiska pass. Jag känner mig galet lycklig och hög och den här känslan tänker jag ha med mig LÄNGE!!! Jag kan så otroligt mycket mer än vad jag tror och jag är tusan GRYM!!!

NMT - torsdag

Alltid när jag ska till Tanto, går jag med pirriga ben! Idag tränades vi av samma norrman som i tisdags och träningen var hur himla kul som helst! Av någon underlig anledning kändes det lite lättare idag...! All fantastisk pepping vi ger varandra är magisk! 1,2,3,4,5,härligt,7,8,9,10 armhävningar, dips gör mig lycklig faktiskt. Det som inte gör mig lika lycklig är fortfarande löpningen...! Bara själva uppvärmningen gör att jag vill kräkas, men sedan på något underlig sätt går det över och då är det full fart som gäller.

Jag blir faktiskt hög! NMT hög och det är en himla härlig känsla!!!
Go natt!!!