Min strategi blev att äta elefanten 1 tugga i taget! Etappvis gnetade vi oss uppför backeländet och helt plötsligt stod vi där på toppen och hade en helt fantastisk utsikt och den var väl värt var enda svettdroppe. Vi träffade på ett antal stavgångssupervältränade ungtuppar som bara la sig ner och flämtade när de väl hade kommit till toppen...! Vi två medelålderskvinnor stod där tämligen oberörda av ansträngningen och bara njöt av våra bedrifter. Springa neråt var helt ok, men jobbigt på ett annat sätt.
Varje gång vi sprang ner för backen mötte vi en man i neogrön träningströja som med sina stavar bestämt och taktfast stegade sig uppför backen. Han såg lite lätt vild ut i blicken (arg tyckte C). C förmanade mig och sa att du säger ingenting till honom... Han är nog inte att leka med. När vi var påväg ner efter vår sista vända upp till toppen och jag var superhög på endorfiner möttes vi åter igen av denna stavgångande furie...! Så himla stark och snygg du ser ut, hör jag mig säga till mannen. Stavgångsmannen gav världens största leende till mig och utbrast ett TACK det värmer!!! Pepp gör under för alla! Man behöver tusan få veta att man är galet bra när man en torsdagskväll forcerar Hammarbybacken upp och ner ett antal gånger tycker i allafall jag!...
Efter sista turen uppför backen valde vi att jogga nerför och ta av och springa i områdena runt omkring berget. Vi passade på att jogga ner bland lite skog, kolonistugor och till slut kom vi fram till parkeringen och passet var slut för denna gången.
Vilken fantastisk kväll och vilken härlig upplevelse! Vi var definitivt on top of the world och den utsikten och upplevelsen kommer i alla fall jag leva på länge!! Tänk vad man kan när man bestämmer sig för att våga prova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar