lördag 20 juli 2013

Hallå!!! 15 KILOMETER!!!


15 km Ursvik Extreme... C trodde jag var helt galen när jag föreslog det. Det ska tydligen vara den tuffaste terrängbanan i Stockholms området. Bara en sådan sak skulle ju kunna vara en aning avskräckande för två medelålders damer kan man tycka. Att ingen av oss sprungit så långt tidigare kunde ju vara en annan avskräckande faktor.  Att jag dessutom stup i kvarten tror att jag inte kan springa skulle kunna vara en tredje avskräckande faktor men icke sa Nicke. Vi ville utmana pannbenen riktigt rejält! 

Väl där såg vi att det var det svart/vita spåret vi skulle följa. Till en början var det rätt lugnt och sedan kom den... Backen från Helvetet!!! Helt på riktigt. Det var som själva Kebnekajse var insprängt där i Ursviks skogen.  

Precis så här kändes det när vi kommit upp på toppen! Om det är någon som undrar så gick vi uppför backen! Bara det var en pärs!
 Här är delar av backen från Helvetet! Den tog liksom aldrig slut utan bara fortsatte hur länge som helst! Överlag måste jag säga att Extremebanan innehöll en härlig samling av vidriga Helvetesbackar, även om den första enligt mig var den absolut vidrigaste.

Banan var annars härlig att springa och både jag och C älskar att springa i skogen, så här fick vi njuta maximalt! Det roliga med att springa i skogen är förutom att det är fantastiskt vackert att underlaget hela tiden varierar.

Vi sprang där i skogen och vrålade av lycka! Det var en helt fantastisk upplevelse på alla sätt. Tänk att jag som inte tror att jag kan springa, sprang 15 km! Det är inget annat än ett under!!! När stegen kändes tunga och det gjorde de väldigt mycket mot slutet så haglade pepp-ropen mellan mig och C till varandra och det bar hela vägen fram till mål!

Känslan att igen och igen upptäcka att jag kan så himla mycket mer än jag tror är överväldigande! Vilken magisk kväll det var! En kväll där både jag och C lyckades med bedriften att springa längre än någon av oss gjort tidigare, 15 km! 15 km! 15 km!!! 15 km!!!! Det här kommer jag att leva på länge, länge, länge! Om det är någon som undrar så somnade jag otroligt lycklig och galet tacksam över min medelålderskropp och självklart är jag dökär i mig själv!!!



4 kommentarer:

  1. vilket fantastiskt inlägg. ta med dig känslan när det känns jobbigt framöver. riktigt grymt!!

    Kram från traningsgladje.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för all pepp! Tänk att man kan mer än man tror!!! Magiskt! Kram tillbaka!

      Radera
  2. Underbart att ha en löparkompis som lyfter varandra.

    SvaraRadera