Jag vann!!! Så är det faktiskt! Jag vann över mig själv! Som jag har kämpat med detta ibland himla springande och igår då stämde allt för första gången i en hel mil!!! Jag kände mig både mentalt stark och stark i benen och jag kunde njuta precis hela tiden!
Det var en galet härlig känsla att kunna vara helt närvarande i varje steg jag tog och nu har jag igen bevisat för mig själv att jag har uthålligheten. Min nästa utmaning blir att jobba lite mer med farten. Inte för att jag vill jämföra mig med någon annan, utan för att jag vill utmana mig själv!
Bilden fotograferad av L som själv precis sprungit och var i ett lyckorus, därav darret på kameran...!
Jag frågade ett gäng glada löpare som stod och väntade i sin grupp om de alla hade sex? Nja, inte just nu fick jag till svar och insåg vad jag precis frågat...! Startgrupp 6 menade jag, men, men...! Det blev en hel del glada skratt vilket kändes som en bra början!
Jag hittade min startgrupp och vips var vi iväg. Min strategi för loppet var att ha kul och bara njuta! Folk hejade, sjöng, jag fick massor av high5´s, hann vara lite sjuksköterska för en person som fick ont i ett knä precis i backen mot Sofia kyrka och till en annan person som fick problem med andningen. Att sedan vid backens topp mötas av Gospelkören som sjöng Ain´t no mountain high enough som grädde på moset.
Utsikten från Fjällgatan över ett Stockholm i nattljus var otroligt vackert och att springa förbi alla glada något överförfriskade krogbesökande längst vägen som erbjöd mig öl, vin och lite annat var helt underbart. Vägen runt Mosebacke, ner mot Götgatsbacken för att så småningom ta sig ut mot Hornsgatan och målrakan var galet härlig! Målet... behöver jag säga att det var välkommet?!
Summa sumarum: Midnattsloppet var en fantastiskt härlig upplevelse från början till slut och det bästa av allt var att jag kunde njuta och känna att jag orkade utan några större problem och dessutom hade mer att ge!!!
Självklart äger jag som sjutton och är kär i mig själv och lyckan över att ha fått sova med ännu en medalj har varit värt varenda svettdroppe!
Att under stunder få känna "bättre än så här blir det inte", det är livet. Jag är så stolt över dina prestationer! Det känns som att jag är med dig och får uppleva en liten bråkdel av allt det underbara. Nu ska min vrist vara okej igen och när hettan här har lagt sig (jag är inte ute efter självplågeri) ska jag upp tidigt om morgnarna och njuta bergsluften. Oj, vad jag ser fram emot det. För mig är Midnattsloppet för evigt natten då Gustav föddes. Inte illa att gå i mål på det viset heller! ;) Ha en trevlig och alldeles fantastisk vecka, du, Fru Pannben!
SvaraRaderaHurra!!!
SvaraRadera